På den gamla goda tiden, då Kyrkoordnaren plägade åka charter med Ving Club 33, fanns en tradition att applådera när kapten satte kärran i backen på svensk jord. Denna fina folkliga manifestation har dessvärre upphört på senarer år. Ett pikant inslag i traditionen var att man genom att inte applådera visade att man minsann åkte businessclass i tjänsten ibland.
Men i morse applåderade vi i SAS-kärran som tog mark på Luleå Kallax. På flyget fanns nämligen Luleå Baskets Frida Aili, Frida Grahn och Eva Hägg-Myntti och deras silvermedaljer från basket-U19-VM i Bratislava. Att få sjunga "Du gamla Du fria" vid bagagebelt är inte heller helt fel. Numera sjunger jag med högerhanden på hjärtat. Det känns bra.
NSD, Silverhjältar hemma igen
Norrbottenskuriren, VM-hjältarna hemma
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Höger hand? Varför frångå att med avtagen huvudbonad i "enskild ställning" sjunga vår nationalsång?
Bärs uniform behålls huvudbonaden på vid sjungandet av nationalsången, men tas av huvudet vid korum.
Enskild ställning är en självklarhet och det blir en enkel modifiering med "handpåläggningen".
Det där med hand p åhjärtat är givetvis ganska amerikanifierat men kanske något för Försvarmakten som ju hämtar det mesta från USA. Snart har väl överstarna en fiskmås som gradbeteckning.
Själv har jag lag uniformsmössorna på hyllan och tillhör dem som får ta av huvudbonaden vid nationalsången.
Skicka en kommentar