Tack ja Men inte i brev

Magdalena Ribbings frågespalt i DN "Fråga om etikett" är alltid rolig och lärorik läsning. Det är ju ganska kul med lite stil ibland och de ritual som kan finnas i etikett är givetvis trevligt.

Men ibland måste man ifrågasätta och distansera sig till hennes syn på vad som är brukligt.

I dag frågar N.N. om det inte är brukligt att de som varit på bröllopsfest skickar tackkort. Den förutvarande brudgummen, eller om det är bruden, konstaterar nämligen besviket att ingen av de 80 gästerna tackat i brev.

Magdalena Ribbing tycker att detta är helt fel. -Jag kämpar sedan många år med att förklara att man SKA tacka efter ett kalas, men det hjälper inte, förklarar hon ampert. Magdalena Ribbing förklarar denna brist på hyfs med att människor är häpnadsväckande slöa, självupptagna, ointresserade eller så har de ingen penna och inget frimärke.

Jag tycker att Magdalena Ribbing har helt fel. I stället ska man under festen visa sin uppskattning direkt till brudparet och deras anhöriga. Sedan fortsätter vi att tacka nästa gång man träffar den nyblivna äkta makan eller maken.

Och är det en riktig höjdarfest kvitterar man i åratal efter.

Att hålla på att skicka tackkort tyder på att man inte kan titta folk i ögonen och kvittera sin uppskattning.

Tackkort vid sådana här tillställningar använde vi i en tid där människor var tillresta och inte mötte varandra så ofta. Det var tiden innan man hade Ågren inför att ringa utanför det egna riktnummerområdet och tiden innan man hade MSN-kontakt med omgivningen.

EDIT: Detta inlägg är skrivet halvt på allvar halvt på...