Drogförebyggande arbete med motstånd

Regeringen fördubblar stödet till drogförebyggande arbete vilket naturligtvis är bra. Satsningen sker på bred front och det är glädjande att nykterhetsorganisationerna involveras mer. Dessa organisationer har ju de senaste åren varit föremål för förlöjligande men har givetvis en stor uppgift att fylla för att skapa ett samhälle med en mer kritisk hållning till droger.

Men på en punkt måste nog regeringen förklara sig bättre. Regeringen menar förnumstigt att det är viktigt att kontinuerligt uppmuntra föräldrarna till att skapa normer och ge samma budskap till alla ungdomar på till exempel föräldramöten. -Involverar man föräldrarna får man effekt, säger folkhälsominister Maria Larsson. Allt nog. Detta låter ju bra. Men hur ska detta ske? Det är uppenbart att det är stora grupper som inte har tillräckligt engagemang för sina barn. Det går inte att ha företställningen om en sörgårdsidyll när så många föräldrar inom alla socialgrupper sviker sina barn. Motiven är många och handlar om allt ifrån social utanförskap till koncentrationen på den egna karriären.

När barnen når högstadiet är föräldraengagemanget begränsat och de fåtal som deltar i föräldravandringar och idrottsaktiviteter är nog inte de som i första hand drabbas av spirande missbruk.

Slutligen noteras att regeringen vill satsa på drogförebyggande utbildningsinsatser för personal och ordningsvakter på restauranger. Detta är en nödvändig åtgärd men samtidigt motverkas detta drogförebyggande arbete av att socialborgarrådet i Stockholm, tvärtemot polisen, vill öka antalet nattöppna krogar och därmed öka alkohol- och narkotikaexponeringen. -Stadens uttalade ambition är att vara en attraktiv stad som erbjuder sina invånare och besökare ett levande, spännande och varierat restaurang- och nöjesutbud. Dagens regelverk rimmar illa med den ambitionen, säger Ulf Kristersson (m) i DN, den 7 mars. Regeringens politik och kommunpolitikerns bild av idyllen rimmar inte.