Skolavslutningar återigen

Jag tillhör dem som är tveksam till att skolavslutningar nödvändigtvis måste hållas i kyrkan. Å ena sidan förstår jag dem som ser en fin tradition kring skolavslutningar i skolan. Men å andra sidan anser jag att en skolavslutning i kyrkan måste ramas in som en gudstjänst. Kyrkorummet måste vara kyrka och inte vilken samlingslokal som helst. Dessutom ser jag ett problem med att skolavslutning i en religiös lokal ska bilda norm och därmed utestänga elever som har en annan tro. En minoritet ska inte alltid behöva anpassa sig. Den som själv bär en tro borde kunna tänka sig in i situationen att känna tvång över att delta i ett sammanhang.

Två präster som idag haft skolavslutningar skriver om detta.

Marta Axner
Marta Axner i Köpings pastorat berör inte ämnet kyrkliga skolaavslutningar men hon har ett bra förhållningssätt på sin blogg Martas predikningar hon återger sitt tal till avgångsklasserna på Ullvigymnasiet på studenten:

Det låter kanske lite töntigt när man säger det så här rakt ut, men jag tror att det kan vara viktigt att komma ihåg en dag som idag: vem du är och att du är värdefull beror inte på vad du presterar. Ditt människovärde avgörs inte på om du får bra betyg, får hög lön eller blir ihop med snyggaste tjejen eller killen.

Du är oändligt värdefull bara för att du är. Vi kristna kallar det för att vara skapad till Guds avbild, att varje människa bär ett spår av gudomlighet, en spegling av evigheten. I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna uttrycks det som att det finns ett inneboende värde och värdighet hos alla som tillhör människosläktet. Du är du, och ingen är bättre på det än just du. Att vara lyckad är inte samma sak som att vara lycklig.

Genom att hänvisa till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna inkluderar hon alla människor oavsett tro. Men Marta ger även de kristnas bild av människan som guds avbild.

Miriam Klefbeck
En annan präst som öppenhjärtigt berättar om en av dagen skolavslutningar är Miriam Klefbeck, komminister i Södertälje-Tveta församling, på bloggen Stora Syster i Vassen. Miriam skriver:

Jag har haft en skolavslutning idag - detta kära ämne - och funderar återigen på om de verkligen ska vara i kyrkan. Sällan känner jag mig så malplacé som när jag står inför en församling uppsluppna avgångstreor och ska försöka säga något som fungerar både i relation till deras nu-liv, till läroplanen och till mina egna prästlöften och kyrkans tro. Visst, det är en övning i kreativitet, men samtidigt; det är inget fel på aulor. Den blomstertid går att sjunga där också om man vill, och alla kan vara med utan att det blir krångligt.

Kyrkan har alla chanser att visa sitt erbjudande och sin kraft. Det gör man genom att möta människor i vardagen, på arbetsplatsen, i skolan, i lycka och i sorg.

Biskop Ragnar Persenius i Uppsala skrev i januari en bra argumenterande text på DN Debatt och han lyfte särskilt fram att kyrkan ska erbjuda många tillfällen där skolan får möte kyrkan. Ragnar Persenius text ska läsas med reflektion och eftertanke. Den är klockren. Om man också läser artikeln "Uppsalabiskop går emot skolavslutningar i kyrkan" i Kyrkans tidning trillar poletten ned helt och hållet.

Andra bloggar om: Svenska kyrkan, skolavslutningar