Så otroligt smärtsamt att en polisman dödats i tjänsten och att en annan polis skadats allvarligt.
Den 29 juli 1966 var jag sex år men minns tydligt hur polismannen Ragnar Sandahl dödats i just Nyköping. Det måste vara ett av de första namnminnen från nyhetsrapportering jag har. Gärningsmannens och målskamratens namn minns jag också väl.
Poliskommissarie Irmeli Krans, lärare på Polishögskolan, bloggar om polismyndigheterna dåliga förmåga att erbjuda debriefing för poliser efter svårare händelser.
SvD, Polis dödad i Nyköping
DN, Polisman dödad i Nyköping
Andra bloggar om: polisen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
åååå, läste precis om polismordet. Hemskt :-(
Vad som förefaller obegripligt för mig, och förmodligen för en majoritet, är vad alla dessa psykfall som tidigare dömts och varit intagna på psykavdelningar har ute i samhället att göra?
Sådana här händelser visar på nödvändigheten av dödsstraff. "Mannen som gripits är känd sedan tidigare och och har dömts för mord för 15 år sedan." Han har mördat tidigare och tilläts uppenbarligen både behålla livet och friheten. Om han hade avrättats så hade polisen fortfarande varit vid liv.
Dödsstraff!!! Suck
Den diskussionen vill jag inte ta men länder som har dödsstraff har i allmänhet fler polsimord än Sverige.
Skicka en kommentar