Att bli arg

Den 11 augusti skrev jag positivt om vägkameror.

Rannsakar jag mig själv inser jag att kamerorna påverkat mitt beteende. De har hjälpt till att dra konsekvenserna av insikten om att farten dödar. Givtevis
påverkas man av att kamerorna effektiviserat lagföringen samtidigt som målade
och civila polisresurser kunnat frigöras för annan övervakning av trafikbeteendet.

Efter att ha kört 300 mil på amerikanska vägar i somras kan jag konstatera att stränga påföljder och intensiv polisövervakning leder till en mer ansvarsfull och vänlig bilism.

Efter att ha fått närmare 6 000 kronor i fortkörningsböter i finska lappland och lagförts en gång i Sverige försöker jag verkligen hålla igen och känner mig välmotiverade att göra det. Men ibland blir läsarna arga och skriver som i denna kommentar till blogginlägget den 11 augusti:

jaha ja, en man som vigt sitt liv till att tjäna en av den svenska historiens värsta förtryckar organisationer, en organisation som har tiotusentals liv på sitt samvete och var ett ok för svenska folket långt in på 1900-talet.Nog om detta, dagens svenska kyrka har förvandlats till en låt gå och tyck synd om krimminella organisation, men hepp, på sitt vanliga hycklande sätt ger prästen sin välsingnelse till hård övervakning och straff som ett sätt att komma till rätta med hastighetsöverträdelser. Om det funkar så bra i trafiken prästdjävul, så borde väl samma metodik fungera när det gäller brott i allmännhet...

Jaha vad ska man säga? Jag bestämmer mig bara för två enkla kommentar:
1. JAg talar om hur jag själv påverkas av fortkörningsböter och risken för lagföring.

2. Jag är inte präst. :)

I helgen läste jag ett bra tips om Facebook i en tidning. Där stod "skriv inte i Facebook om du är full".