Det är berättigat att ställa frågor om varför SvT ska direktsända Englas begravning. Kyrkoherde Lars B Stenström, Olaus Petri, Örebro, på bloggen Stillsam frågar i ett blogginlägg: Vad gör Englas begravning med barnen?. Lars B Stenström skriver:
En fråga kvarstår dock. Vem talar för barnen? Vem lyfter fram vad som händer med tusentals barn när de nu ska konfronteras med sorgen efter ett mördat barn? Den de kan identifiera sig med i en sådan TV-sändning är - just det - barnet. För somliga kan det säkert bli en fin högtid där medlidande och medkänsla väcks. Men för andra, och jag menar särskilt för de flesta små barn, blir detta skräck-TV.Den erfarne själavårdaren Stenström avslutar sitt inlägg:
De som arbetar i dödens och sorgens närhet borde berätta för TV att det är ett missgrepp att TV-sända denna begravning. Ett stort misstag.
Nu är det för sent att stoppa sändningen. Det vore ett svek mot familjen och andra nära. Men småningom kommer verkligheten ikapp och eftervärldens dom kommer att konstatera att SvT gjorde en felaktig publicistik bedömning. Frågor om hur vi hanterar ondska och sorg är uppenbarligen inte något som ska överlämnas till en redaktörna på SvT.
Personligen tar de emot att engagera sig i denna debatt. Det känns inte helt respektfullt att medverka till att fokus tas från ondskan.
Andra bloggar om: Engla, TV-begravning
Inlägg
4 kommentarer:
Håller med.
Jag tycker det är rätt av TV att sända. Att titta på detta eller inte är frivilligt och det finns nog dom vuxna, som vill se. Kan inte tänka mig att barnen tvingas titta. I så fall är det olämpliga föräldrar.
Förr i tiden fick också barn ta farväl av döda i hemmet. Jag har pratat med väninnor, som har gjort det. Det var varken hemskt eller otäckt. Det gjorde vad som hade hänt verkligt.
När våra barns farmor dog, så tyckte vissa att de inte ens skulle vara med i kyrkan. Men vi tog dit dem. Ettåringen somnade och sov hela tiden medan treåringen satt där och grät. Precis som vi andra.
Ingenting har engagerat bloggarna i så mycket hat mot gärningsmannen, särskilt från kvinnor. De kan behöva uppleva något annat.
Ann Helena Rudberg
annhelenarudberg.blogspot.com
Även jag har läst Lars B inlägg och jag har som skolsköyterska haft nära kontakt med barns rädslor. De kan bli helt förlamande för vissa. Ingen av oss vuxna kan heller säga nej på frågan "kan jag råka ut för detta" Så det kan bli en svår uppgift för var mamma och pappa att lugna. Jag hoppas i och för sig att föräldrarna inte låter barnen titta på det och om de ändå får det, att de sitter med och förklarar och svarar på deras frågor.
Kanske ska vi alla sansa oss en stund....ta ett par djupa andetag innan vi dömer allt och alla...!!??
Att SVT/media verkligen ska exploatera vår kära Engla vet vi ju inte ännu...Detta beror väl ändå på hur Englas begravning blir förmedlad till oss via våra TV-apparater.
Så låt oss sansa oss ett ögonblick... Familjen har trots allt önskat att alla som varit engagerade i Englas
öde ska få vara delaktiga i hennes minnesstund .... ca 240 får plats i kyrkan...dvs. färre än alla Stjärnsundsbor, klasskamrater & vänner i närområdet, släktingar, hemvärnsfolk & frivilliga i sökandet och alla i hela Sverige som engagerat sig i Englas öde...Kanske är det gott för oss alla att få vara med lite grann...via SVT...på avstånd...men Ändå lite delaktiga...?? Kanske är det gott för oss alla att få ett avslut...??? Kanske blir detta också ett värdigt avslut för Engla....och hennes familj...?
Låt oss vänta med att döma...och tänka efter innan vi dömer...
Kanske bör vi fundera över vad som ev. skulle varit bättre...sämre...i denna redan hopplösa situation?
Hur gör vi tillsammans för att ge Engla ett värdigt avslut? Hur ger vi ett värdigt stöd till de som verkligen behöver? Hur ger vi kritik till alla oss som har någonting att lära?
Och till sist; Hur avgör vi vilka av oss alla som har kraft att titta på Englas begravning på SVT? Det måste vara vi vuxna som har detta avgörande ansvar! Inget barn ska "av en händelse" möta denna begravning! Detta är ett ansvar vi vuxna har! Anser Ewa
Skicka en kommentar