Jag funderar över debatten om rondellhundar och konstaterar att statsministern är mycket trovärdig och klok i sin hantering av ärendet.
Men hur i all världen förklarar omvärlden detta med fenomenet - rondellhundar. Det måste ju vara fullständigt obegripligt. Vadå "dogs in roundabouts"? För det kan ju inte vara "canines in traffic circles".
Själv är jag mycket noga på att skilja på rondeller och cirkulationsplatser. Rondellhundar står i rondeller men jag kör i cirkulationsplatsen runt rondellen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
"Vad är en rondellhund?"
- Muslimernas profet Muhammed, vet ja!
Jag tycker att det här med rondellhund blivit väldigt symboliskt med tanke på hur debatten utvecklats i media. Det går bara runt, runt i cirklar och så blir det bara en massa skällande.
Många funderingar far genom mitt huvud när jag hör det sekulariserade Sveriges representanter versus representanter för troende muslimer. Utsikterna till förståelse är inte de bästa. Det ser ut som om en avgrund däremellan.
Själv är jag troende. Kristen skulle jag vilja kalla mig, även om nog en och annan skulle förneka mig det. Jag tycker nämligen att treenigheten är en svårsmält historia.
Man får tassa med sin tro i Sverige, det finns en misstänksamhet mot de troende. Det är rätt sunt tycker jag, skenheligheten ligger på lur hos dem som gärna torgför sin tro. Tron blir väldigt lätt ett emblem, en identitetsmarkör, ett redskap i socialt nätverkande. Platt faller den då till marken som ett skal, ett klädesplagg.
Vad jag tycker känns så innerligt sorgligt är när jag hör troende muslimer försöka skydda sin tro från påhopp. Det är ju en omöjlighet. Försöker man så kan det bara sluta på ett sätt, i hat, rädsla och förtvivlan.
Varför kan de inte vara trygga i sin tro? Tron bor ju i dem själva, ointagligt. Guds storhet är även för muslimer så stor att den är obeskrivbar om jag förstått det rätt.
Jag tycker att man hädar Gud om man ger sig till att försvara honom. Jag menar om man försvarar någon som man ser som den största, förminskar man då inte denne i samma andetag? Om Gud behöver försvaras kan han ju inte vara större än mig. En sådan Gud måste ju vara mindre än den människan som försvarar honom.
Å andra sidan finns det ett problem i det sekulariserade tänkandets präktighet och självtillräcklighet. En sorts dryghet där västerlandets per automatik har tolkningsföreträde i allt.
Det är en präktighet och brist på ödmjukhet som jag själv upplever, utsätts för, då och då. Det är ledsamt att bli betraktad som ett fossil för att man säger sig ha en tro. Repliken på den meningen infinner sig direkt ”Men du är ju ett fossil”. Ja, så där kan det hålla på. Den troende människan är en misstänkt människa. Jag vidhåller att det kan vara ett sunt förhållningssätt, men det kan också vara fråga om brist på medmänsklighet, respekt och ja..., kärlek.
Återvandringsfrågan och frågan om ett muslimfritt Sverige har aldrig varit mer aktuell.
För övrigt heter det inte "profeten Muhammed", det heter "muslimernas så kallade profet Muhammed".
skunke
Trams
Det talas om mänkliga rättigheter (främst i Sverige), där alla skall kunna få utöva sin tro fritt och obehindrat. Enligt era kommentarer verkar det som om ni först och främst inte har respekt för era medmänniskor. Ömsesidig respekt är grunden till all mänsklig kommunikation och acceptans, därav tolerans. Det skär i hjärtat när jag möter folk (=svenskar) som inte respekterar varandra men fortfarande insisterar att tala om mänskliga rättigheter...jag förstår inte den enkla logiken?
Är det så att en svensk inte tål en icke-svensk, då kan man jämföra detta med nazi-tyskland.
Skicka en kommentar