2008-05-11

Friheten från religion är skyddad

Två tidigare medlemmar i Humanistern (läs Ateisterna) kritiserar på SvD Brännpunkt sin tidigare organisation för att denna kräver att religionsfriheten ska utmönstras ur regeringesformen. Sturmarkarna i Humanisterna menade ju bland annat i Expressen förra sommaren att religionsfriheten omfattades av de andra grundläggande rättigheterna i lagstiftningen. Debattörerna Göran Rydland och Camilla Grepe vill nu att ett förtydligande skall ske i lagtexten med innebörden att religionsfrihet innebär både frihet från religion och frihet till religion. -Grundlagsutredningen bör beakta denna dubbla innebörd, skriver man.

Religionsfrihet är ingen slump
Det är ingen slump att religionsfriheten särskilt pekas ut i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter samt Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Religionsfriheten har nämligen i rättighetskatalogerna tillkommit för att många stater som kallat sig sekulära (inte sällan diktaturer) och de stater som byggt på konfession (vilka ibland varit diktaturer) inte ska kunna förtrycka sina medborgare. Likväl som det handlat om en frihet att få utöva sin religion har det handlat om frihet från att tvingas tillhöra ett samfund. Detta kallas negativ och positiv religionsfrihet. De länder som har en utpräglat sekulär lagstiftning, exemplevis USA, kallar sig sällan sekulära stater. Sovjet däremot är ett typiskt exempel på en stat som satte upp det sekulära på agendan och skapade den sekulära normen.

Friheten från religion finns
Det är lite svårt att förstå vad dagens Brännpunktsdebattörer egentligen menar. Den gällande regeringsform har ju ett skydd till frihet för skydd från religion. I 2 kap. 2 § regeringsformen stadgas:
Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att giva till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Han är därjämte gentemot det allmänna skyddad mot tvång att deltaga i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första meningen.

Denna frihet från religion är visserligen utformad som en rättighet gentemot det allmänna, det vill säga stat och kommun, men i kombination med annan lagstiftning är den tillfyllest.

Europakonventionen
Genom 2 kap. 23 § regeringsformen ges Europakonventionen* en särställning i den svenska rättsordningen. Ingen annan lag eller föreskrift får meddelas i strid mot Europakonventionen.

I artikel 9 . Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet uttalas:
1. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet; denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer.
2. Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana begränsningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten, till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.


Av artikel 14 . Förbud mot diskriminering frmgår:
Åtnjutandet av de fri- och rättigheter som anges i denna konvention skall säkerställas utan någon åtskillnad såsom på grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt.

Sammantaget måste man nog säga att skyddet mot tvång att tillhöra samfund eller utöva religion har ett stabilt skydd i den svenska rättsordningen. Men det är bra att två före detta humanister förstår varför religionsfriheten måste värnas särskilt i lagstiftningen. Det är ju en tydlig markering mot en ordning som rått under många hundra år, ja kanske så länge den organiserade staten funnits.

* - Europakonventionen, egentligen den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

Bloggar om ,

2 kommentarer:

Anonym sa...

De facto har du säkert rätt -vad gäller Sverige och liknande länder- men de jure vete väl 17. Det verkar inte stå någonstans att man inte behöver ha någon religion, bara att man inte behöver tala om vilken religion man har. Religionsfriheten måste ju värnas men det skulle nog inte skada att komplettera den.

Här i Österrike måste man i samband med folkräkningar ange vilken religion man tilhör. Dock har man möjlighet att svara "ingen". Det är viktigt att man gör det, annars åker man på att betala kyrkoskatt till de diverse erkända religionssamfunden. (Dit hör t.ex. inte shintoism, asatro osv. - det är gratis. Muslimer och "protestanter" åker däremot dit.)

Per Westberg sa...

Egentligen är ju grundlagarna till för att begränsa och reglera hur riksdag, regering och förvaltningsmyndigheter får agera.

Sedan är det upp till domstolarna att alltid pröva om normgivning och myndighetsutövning är förenligt med grundlagar och Europakonventionen.

Om jag förstår saken rätt måste man inte vara sanningenslig i Österrike. Sitt kryss sätter man "frivilligt".