Finns dessa mecenater

Den 7 augusti skrev jag under rubriken "Staten kan inte äga allt" om den kommande försäljningen av Ingmar Bergmans Hammars på Fårö. Visst vore det fantastiskt att bevara det hus som vi upplever haft en central ställning i Ingmar Bergmans liv men att använda statliga kulturpengar för inköp och drift skulle vara fel. På den punkten har kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth helt rätt. Bättre i stället att lägga pengar på att bevara och tillgängliggöra manusskript och filmer. Ett statligt ägande av Hammars innebär med nödvändighet en minskad möjlighet att stödja offentliga teatrar och fria teategrupper.

Nu skriver dock DN idag att den fastighetsentreprenören Joachim Kuylenstierna skulle vara intresserad av ett förvärv och att fastigheten skulle kunna användas av filmpersonligheter och stipendiater för att bo i husen och arbeta.

Så långt låter det ju bra. Men frågan är om det verkligen finns finansiärer bakom detta och om de kan garantera långsiktig drift. Mecenater finns inte i överflöd i vårt land och det är läge att sitta i båtan och avvakta. De riktigt seriösa kulturgärningarna basuneras oftast inte ut förrän allt är i hamn. Till Kuylenstiernas försvar ska sägas att han engagerat sig tidigare i just denna fråga. Tidigare i år fällde han i Gotlands Tidningar det något schabloniserade uttalandet: -Borgerliga kulturministrar borde inte få finnas.

Jag måste återigen påpeka att Ingmar Bergman i sittt testamente inte uttryckt någon särskild vilja kring Hammars och Dämba. Det finns också skäl att vara skeptisk till om den här typen av fastigheter verkligen kan fylla filmskapare året om. Jag får en känsla av detta är uttryck för en dröm som är baserad på en något romatiserad bild av konstnärskap. Om jag inte minns fel är det sällan någon av Svenska Akademiens ledamöter som bor på Dag Hammarskjölds Backåkra. Däremot lär Villa San Michele på Capri vara flitigt bokat av de konstnärer som ges möjlighet att bo där.

Gotlands Tidningar

Bloggar om Ingmar Bergman