Några år för sent

Att ifrågasätta personnumren är inte rätt angreppssätt när det gäller att tala om integritetshot. Den unika sök- och sammanställningsmöjlighet som tidigare låg i dessa nummer har i mångt blivit överspelad genom att tekniken möjliggör andra sökbegrepp.

SvD (Patrick Krassén) skriver idag på ledarplats om de integritetsproblem som möjligen ligger i att Internet och kommersiella tjänster på nätet gör att det är väldigt lätt att ur offentliga register skaffa fram många tjänster om en enskild person. Tidningen skriver:

Skatteverkets generaldirektör uppmärksammade förra året problemen med personnummersystemet (DN 23/2 -07). Numren börjar helt enkelt ta slut för vissa datum. Frågan snabbutreddes och i början av juni i år kom ett förslag från folkbokföringsutredningen (SOU 2008:60) om nya person- och samordningsnummer. Tyvärr har utredningen knappt tagit upp integritets- och missbruksaspekten av systemet alls.

Det är lustigt med ett ledarstick som ska ge intryck av att tidningen är en integritetens väktare. Samtidigt som man tvingas konstatera att integritetsproblemen kanske ligger i att väldigt många uppgifter om enskilda är offentliga vågar man inte säga att det finns ett inbyggt motsatsförhållanden mellan offentlighetsprincipen och integriteten. I stället försöker man ge intryck av att den stora faran ligger i personnumret.

Alla som slagit i offentliga register eller sökt uppgifter om enskilda personer vet att personnumret förvisso kan underlätta men att det inte längre fungerar som "Sesam öppna dig". Sökbegreppen som finns i alla IT-system idag gör att uppgifter om namn, adress, samhörighet har minst lika stor betydelse som personnummer vid urval och sammanställning av uppgifter.

Att ifrågasätta ett delbetänkande från Folkbokföringsutredningen blir lite löjligt. Regeringen har inte gett folkbokföringsutredningen i uppgift att belysa den frågeställning som tidningen tar upp. Direktiven handlar i stället om huruvida folkbokföringen även i fortsättningen ska vara kopplad till de kyrkliga församlingarna förutom den fråga om personnummer som man redan klarat av.

På en angelägen punkt kommer man dock att titta på skyddet för den enskilde. Det gäller frågan om det är lämpligt att införa en författningsreglering av så kallad sekretessmarkering av uppgifter i folkbokföringsdatabasen. Vidare ska utredaren belysa hur sekretessmarkerade uppgifter hanteras vid överföring från folkbokföringsdatabasen till andra myndigheter.

Personuppgiftslagen ger ett allmänt gott skydd för den enskilde genom restritiviteten i tillåtligheten att använda personnummer. Vi medborgare borde inrikta oss mot att i ifrågasätta att så många företag slentrianmässigt inhämtar samtycke från oss att lämna ut personnumret. Kanske vore det dags att sammanställa var detta sker.

Statens eget företag, SJ, är ett sådant företag. Hotet mot integriteten ligger inte i personnumret. I stället är hotet kopplat till att offentlighetsprincipen används med kommersiella syften på nätet och för att öka träffsäkerheten i marknadsföring. Offentlighetsprincipen används för andra syften än de den egentligen är utformad att tjäna.

Bloggar om integritet

Personnummer och samordningsnummer, SOU 2008:60