2009-02-28

Bra att gallra säkerhetskopior

Det är rätt att gallra de så kallade tsnamibanden eftersom det skulle bli ohållbart och fullständigt onödigt att spara säkerhetskopior för evärderlig tid.
Den 5 februari överlämnade den parlamentariskt sammansatta E-offentlighetskommittén sitt delbetänkande Säkerhetskopiors rättsliga status (SOU 2009:5) till justitieministern. Detta var ingen stor händelse och jag tror bara att det var tidningen Ny Teknik som uppmärksammade lagförslaget. Efter några veckor upptäcker dock Svenska Dagbladet att lagförslget innebär att de så kallade tsunamibanden kan gallras - det vill säga förstöras.

Nu är debatten i full gång och i vanlig ordning spekuleras det vilt och konspirationsteorierna haglar. Jag själv är övertygad om att det är helt nödvändigt att man genom ett tillägg till 2 kap. 10 § tryckfrihetsförordningen klargör att säkerhetskopior hos myndigheter inte ska vara allmänna handlingar.

För det första verkar folk tro att det finns något magnetband som är fullt av information om händelserna i regeringskansliet i samband med tsunamin. Så är det inte. Det finns ett säkerhetsband som innehåller stora mängder av dokumentationen i statsrådsberedningen vid samma tid men givetvis är det inte exklusivt ett material som är begränsat till just tsunamin. För det andra har den så kallade Katastrofkommissionen gått igenom banden och därefter reviderat uppfattningen av aktiviteten i Statsrådsberedningen i samband med tsunamin. Det finns alltså inget mer att hämta på banden.

Men den viktigaste frågan, det vill säga sakfrågan, faller givetvis bort i den animerade debatten. Självklart ska man kunna gallra säkerhetskopior. Situationen blir annars ohållbar. Säkerhetskopior innehåller massvis med information som inte utgör allmän handling. Dels kan det handla om tjänstemännens privata korrespondens och dels kan det handla om sådan intern kommunikation som vare sig är inkommen eller upprättad handling. I stället för att bevara säkerhetskopior som allmän handling är det viktigt att vi ser till att det finns en god offentlighetsstruktur hos myndigheterna och att det som i lagens mening är allmän handling verkligen bevaras.

Själv har jag i föreläsningar alltid hävdat att säkerhetskopior inte utgör allmän handling. Jag har sagt att de utgör teknisk mellanlagring. Möjligen har jag haft fel men om tryckfrihetsförordningen ändras enligt förslaget kan vi vara säkra.

Detta är ett bra förslag och det handlar inte explicit om säkerhetskopiorna från dagarna kring tsunamin.

SoU 2009:5, Säkerhetskopiors rättsliga status
SoU, 2007:44, Tsunamibanden

SvD, Läsarna: Rädda tsunamibanden
SvD, Tsunamiband kan slängas

Bloggar om , ,

3 kommentarer:

Kraxpelax sa...

Vettiga synpunkter. Personligen anser jag att allt ska sparas, utrymmet är inget problem med dagens teknologi, och det behövs för framtida historisk forskning. Därmed självkart inte sagt det är offentlig handling.

Per Westberg sa...

Tack Kraxpelax
Problemet är att man alltid måste pröva om en allmän handling är offentlig eller hemlig. Detta kommer att vara ogörligt och jag tror att vi måste förlita oss på att det som är att betrakta som allmän handling verkligen sparas.

Om man skulle spara allt kommer vi snart att få en debatt kring detta och den skulle myce väl kunna utmynna i att offentlightsprincipen realiter beskärs.

När det gäller lagring är det faktiskt inte oproblematiskt. Det finns många dokument som framställts på 70- och 80-tlet som idag inte kan läsas på grund av att teknisk utrustning för läsnig saknas och då operativsystem och programapplikationer inte längre finns kvar. Fortfarande är det microfiche och papper som är de säkraste bärarna av dokumentation.

Edward Blom, arkivarie sa...

Att säkerhetskopior inte skall anses som allmän handling allmänt är naturligtvis korrekt. Korrespondens av hög vikt borde naturligtvis sparas för att den utgör offentlig handling, precis som under papperssamhället, men säkerhetskopiorna bör ej ses som detta.

Men i fallet med tsunamibanden är det däremot av största vikt att spra dem. I fall när en stor del av folket misstänker någon sorts korruption och svaret på frågorna ligger i ett visst dokument (oavsett databärare) och detta av riksarkviets experter bedöms som arkiverat och upphöjt till offentlig handling är det mot allt rättstänkande att gallra desamma.