Även borgerliga politiker talar om stupstock

Ledarskribenten Håkan Arenius på Dagen är en av många som reagerat starkt på att Mona Sahlin använt begreppet stupstock när det gäller att sjukföräkringen nu upphör för många långtidssjuksrivna. Även Svenskans ledarredaktion upprörs över utrrycket.

Men är det inte lite överreaktion att hänga upp sig på ett litet ord som väl alla ändå uppfattar som bildligt. Uttryck som "att hålla någon på halster" eller "falla under bilan" verkar ingen uppröras av.

Ordet stupstock är till och med ett vedertaget begrepp inom lönebildningen. Där innebär stupstock det procenttal som faller ut genom ett centralt avtal om lokala överenskommelser inte kan uppnås. Stupstock kallar man även det förhållande att ett sökt tillstånd anses beviljat om inte avslag getts inom en viss tidperiod. I juridiken talar man om stupstock när myndigheter har lite svårt att hålla koll på obsoleta författningar. Myndigheten gör då upp förteckningar över gällande författningar och de som inte finns på listan faller för "stupstocken".

Lustigt nog ser jag att även borgerliga politiker, helt adekvat, använder termen stupstock. I en motion om detaljregleringar i EU skrev den moderata riksdagsledamoten Margit Gennser 1999 (Motion 1999/2000:K324):

För det tredje borde alltid EU:s förslag till nya direktiv i första hand granskas från närhetsprincipen, d.v.s. närhetsprincipen skulle kunna användas som en "stupstock" vid bedömningen om att EU-direktiv skall bifallas. Det måste således krävas mycket vägande motiv för att ett EU- direktiv skall föredras framför ett oreglerat eller annorlunda reglerat nationellt tillstånd.