Lymmellagen är en bra lag

Häromdagen skrev jag inlägget "Danska polisen försvarar demonstrationsfriheten" där jag menade att polisens omfattande frihetsberövanden av personer som deltog i en demonstration under Klimatmötet står i rimlig proportion till värdet av att rädda liv och hälsa och skydda egendom. Men kanske ytterst att polisen försvarar rätten att uttrycka åsikter och bilda opinion.

Givetvis dröjde inte de upprörda kommentarerna och man ta sig för pannan över vilka vanföreställningar och falska rykten som sprids. Signaturen Alex uttalade:

Den enda stenkastningen som förekom under demonstrationer skedde en kilometer längre fram i demonstrationståget, och det handlade om 10-15 personer som inte kan uteslutas ha varit polisinfiltratörer precis som i Göteborg 2001 då Romeoenhetens poliskonstaplar Benny S. och Adrian L. krossade en busskur och
fönster på Bukowskijs salonger i syfte att provocera fram oroligheter och
rättfärdiga ett polisingripande.

Ack sådant trams. Skrönan om poliser som agerade provocerande i Göteborg har spritts på nätet och vinner inget stöd i några officiella källor. Med ett leende på läpparna läser jag hur "Alex" talar om "Romeoenhetens poliskonstaplar". Grejen är dock att det inte fanns några Romeoenheter i Göteborg 2001. Romeoenheter (ingripandeenheter) är en del i den särskilda polistaktik som utvecklades långt senare bland annat baserad på erfarenheter av våldsamheterna i Göteborg.

Men det är inte bara anonyma bloggkommentatorer som sprider vanföreställningar. Så gör även Aftonbladets utrikeskommentator Wolfgang Hansson i ett blogginlägg under rubriken ""Danska "lymmellagen" en dröm för varje polismakt". Han skriver bland annat:

Tänk att få gripa vem som helst bara på misstanken om att personen kan tänkas begå brott

Men nu är det bara så att Hansson givetvis inte satt sig in i lømmelpakken (lymmelpaketet). Lagen ger polisen något större befogenheter och straffsanktionerna är under särskilda förhållande högre än eljest. Vad Hansson syftar på är en ändring i straffloven som innebär att polisen i Danmark får möjlighet att frihetsberöva personer för att avvärja fara i upp till tolv timmar. Det är absolut ingen unik bestämmelse och motsvarigheter finns i de flesta länder i demokratiska stater. I Sverige har bestämmelsen funnits sedan tidigt 70-tal och återfinns numera i 13 § polislagen. Lagen sägar att om någon genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör en omedelbar fara för denna, får en polisman, när det är nödvändigt för att ordningen skall kunna upprätthållas, avvisa eller avlägsna honom från visst område eller utrymme. Detsamma gäller om en sådan åtgärd behövs för att en straffbelagd handling skall kunna avvärjas. Om en sådan åtgärd är otillräcklig för att det avsedda resultatet skall uppnås, får personen tillfälligt omhändertas.

Få brukar klaga på att polisen ibland bussar nazister och autonoma ut från stan när det är riktigt stökigt och risk för skärmytslingar eller större bråk. Förvisso är polisen i Sverige mycket restriktiv och tillfälliga omhändertaganden är man ännu mer återhållsam med. Men möjligheten finns och kanske har Widar Andersson på Folkbladet Östgöten rätt när han skriver:

Det finns som bekant inga fria luncher; ett pris måste alltid betalas av någon.

Utan Lymmellagen hade sannolikt fler demonstrationer urartat med omfattande person- och egendomsskador som följd. Det priset är sämre.

Bra slutsats av Widar Andersson.

Politiken, DN