Lena Adelsohn Liljeroth är ett bra val. Förvisso kanske man kan känna oro när debattörer beskriver hur Adelsohn Liljeroth fört fram vikten av företagande också på kulturområdet. Om hennes politik handlar om avdragsrätt för företag som köper konst och enklare regler för kultursponsring är det ingen ko på isen. Hon har ju inte gjort sig känd för att i nyliberal anda föraktfullt utgå från att kultur är något som inte behöver samhälleligt stöd.
Sjävklart ska vi via skattsedeln stödja kultur. Kultur betyder odling och genom kulturpolitiken kan vi få flera konstnärer och kulturarbetare. Härigenom släpps skapandet loss.
Reinfeldt och Hamlet
Men frågan till Reinfeldt kvarstår. Varför valde han inte Lena Adelsohn Liljeroth med en gång? I stället valde han en person som provocerade inte bara genom sin nonchalans mot lagstiftning utan också genom sin förmodade politiska agenda. En agenda som inte torgförts i valrörlesen och som Lena Adelsohn Liljeroth sannolikt inte representerar.
I Shakespeares Hamlet säger officeren Marcellus:
Something is rotten in the state of Denmark.
Han säger det när han precis mött spöket som är Hamlets far, Danmarks kung. Jag hoppas att Stegö Chilò inte kommer att spöka.
Kultur har alltid varit en angelägenhet för det allmänna
Hur var det nu med Shakespeare? Fick han sin lön genom royalties och artistgage? Nej han betalades av det engelska hovet. Statliga pengar med andra ord.
Själv blickar jag nu ut från ett fönster på Uppsala universitet. Erik Gustaf Geijers staty vänder mig ryggen. Men visst är det konst och den är sannolikt betald med skattemedel.
SvD
DN
Aftonbladet
Andra bloggar om: politik, regeringen, Lena Adelsohn Liljeroth, Sten Tolgfors
Inlägg
4 kommentarer:
En metakommentar för att få dig att tänka på ditt deltagande som debattör på nätet (kan bara gynna sossarna om det hjälper dig!).
Du skrev bl a:
"Förvisso kanske man kan känna oro när debattörer beskriver hur Adelsson Liljeroth fört fram vikten av företagande också på kulturområdet. Om hennes politik handlar om avdragsrätt för företag som köper konst och enklare regler för kultursponsring är det ingen ..."
Det är ganska intresasnt -- om inte annat som kulturellt fenomen -- dessa kommentarer. Du skriver "kanske man kan" eller "självklart ska vi" som om du talade i andras namn. T ex det so du -- solitär -- betraktar som varande allmänintresse. Vore det inte lika bra att du bara skrev att Lena A-L har blivit kulturminister och jag tycker detta och detta om kulturpolitiken därför att ........ å så dina i bästa fall goda argument, ...eller?
Debn typen av kommentar du gör förekommer överallt, t ex på ledarsidor men den implicerar att läsaren tar till sig dina åsikter på grund av din auktoritet. Sådan autkoritet förekommer knappast i dagens samhälle och allra minst på nätet. Därför blir din text dels effektlös och dels som en högst tråkig otidsenlig text.
Detta kan du alltså se som ett tips. Att diskutera en sakfråga istället för att skriva vad man tycker på ett sätt som implicerar och syftar att ge ett intryck att man talar för läsarnas bästa, det leder inte heller till några meningsutbyten. Den auktoritativa diskursen, hur fint än talet för massans bästa formuleras, leder dels inte till ett öppet samtal som Habermas skulle beskriva som demokratisk process, där legitimitet är centralt. Men det leder inte heller till en konstruktiv diskussion om sakfrågorna, på det upplysta sätt som nog en och annan borgerlig debattör i dag förordar (Norberg brukar gilla bra debatter emd skarpa meningsmotståndare), men även sossar (Jonas Morian och Vidar Andersson bland flera andra som gärna debatterar och arbetar i sak över blockgränsen).
"Jag hoppas att inte Stegö Chilo spökar" är för dig "jag hoppas att man fortsätter att driva socialdemokraternas politik". Vilken oförutsägbar hållning!
Jag förstår din point. Själv brukar jag ju ofta kritisera de som använder ordet "man" i stället för "jag".
Min ståndpunkt är klar. Kulturpolitiken skall ha de inriktning som moderater, folkpartister, socialdemokrater med flera genom åren samlats kring.
Ett nytt operahus till Stockholm. Gärna sponsring men först en rejäl statlig grundplåt.
Okej. Jag var visst lite nonchalant ögnandes genom texten samt generaliserande och får beklaga att jag rumlade förbi de sista styckenas klart sakliga budskap.
Som socialkonservativ borgerlig ser jag inget problem i det du vill, men samtidigt kunde nog en radikalitet bli en liten krydda. Att inte opera sponsras är völ förresten nyliberaler och vönsterradikaler eniga om men fria teatergrupper vill hog vänstern ha kvar som intressegrupp och för nån slags demokratisk maktdelnings skull göllande balansering av ordet mellan olika intressen (även där är jag inte emot att pengar går till sådant).
Dock kunde det finnas ett egenvärde i att det inte blev en alltför brvarande minister. Även en minimal grad av Stegö Chilo i pkulturpolitiken kunde ju fungera som bränsle för en kulturdebatt. En viss radikalitet där dock, som gör mig till dålig konservativ. Om allt går för mycket "som på räls" kan nog annars strukturerna stelna i att aktörer befäster positioner, inte vågar överraska och vara kreativa mm. Denna senare tanke kan jag tänka mig fanns hos Stegö Chilo och jag skulle inte ha något emot om den finns hos Lena A-L. Att hon vill lite öka kommersiell finansiering tyder ju på ett grepp som faktiskt i förlängningen tänkas strukturera om förutsättningarna för konstnärer på ett sätt som även gör dem friare i förhållande till staten och mera riskbenägna i uttrycket. Men jag tror inte på s a s helt det ena eller det andra. Både det spektakulära och trendiga liksom bevarandet av uttrycksformer behövs nog. Och drakoniska förändringar, som ju alltid kan rasera/störta statyer, är jag emot.
Så okej, MAN får hålla med (med tillägget att Lena vågar göra något!). :o)
Det irriterar mig lite hur mycket nu "kultursverige" gillar Lena. Det känns som att hon kan komma att låta sig lydigt ledas av detta "kultursverige".
Hade jag tvingats välja mellan Lena och Stegö Chilo hade jag valt den senare. Blind anpassning till militanta kulturbidragstagare vore inte bra och den risken kändes nog mindre med Stegö.
(Synd att Reinfeldt inte hade ett par vassare kandidater i denna andra lilla ministerutnämning.)
Skicka en kommentar