Men man häpnar när man ser vad Schulman skrivit efter ett besök på Grands veranda:
Han satt i en avancerad rullstol, med knappar överallt. Han hade slangar i varenda kroppsöppning och såg ut som gamle Superman just innan han dog. En vacker kvinna matade honom och log. Det var vackert och jag tänkte på döden. Jag var alldeles övertygad om att han skulle dö under måltiden, rakt framför mig. Att han skulle falla ihop och att den avancerade rullstolen skulle pipa av larm. Till slut ville jag bara därifrån för att undvika vara med om tumultet med skrikande familjemedlemmar, ambulanspersonal och kaos”.Jag får ont när jag läser något sådant här. Tryckfriheten tolerar sannolikt en sådan här text och det tror jag är bra. Det är mest Schulman själv som lider.
Yttrandefrihetsgrundlagen jämförd med tryckfrihetsförordningen ger vid handen att hets mot folkgrupp i dessa sammanhang endast avser att någon hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etnisktursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning. Funktionshinder skyddas alltså inte i dessa sammanhang.
Jag tror att Schulman skulle behöva ta ledigt ett par år och arbeta som personlig assistent. Han har säkert någon tanke med sitt blogginlägg men motivet är höljt i ett människoföraktets och okunskapens dunkel. Ett tips till Alex familj. Bjud honom inte på Grands Veranda en gång till.
Andra bloggar om: bloggosfären, funktionshinder, handikapp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar