Nekrologer över vanligt folk

De stora drakarna, SvD och DN, utvecklar sina familjesidor på ett bra sätt. De särskilda dödsrunorna innhöll förr bara personer som nått långt i karriären. Det var långa nekrologer över professorer behängda med Vasaorden som publicerat den ena skriften efter den andra. Det stod där rad i rad med överstar och rådmän. Aldrig, landsortspressen var ett undantag, publicerades runa över en hygglig byggjobbare som tränat fotbollskillar och varit ledare i Unga Örnar.

Men DN och SvD har kommit på bättre tankar. Numera ser man minnesartiklar över vanligt folk och dagens jubilar kan vara en 30-åring som brinner för Djurens rätt.

I morse när jag slog upp Svenska Dagbladet läste jag en fin och gripande nekrolog över Lars Gunnar Filip, Stockholm som avlidit i en ålder av 73 år. Textförfattaren Christina Thomas Dahlberg berättar om en man med inre resning som tillhörde en marginaliserad skara människor. I sin text skriver Christina bland annat:

Det var en sorg för honom att han varken bildade familj eller hade ett yrkseliv.

Hon skriver också om hur han slutade tala då han förvägrades utökad hjälp i sitt hem och därav tvingades flytta till ett äldreboende. De två sista åren, skriver Christina, tillbringade han således orörlig och stum i en liggstol.

Jag vet inte vad som ligger bakom Lars Gunnar Filips öde och vem som bär ansvaret men jag är glad att ett sådant här livsöde får plats i en av Sveriges största tidningar.

Familjesidorna på SvD finns som pdf:er under rubriken Familj&Namn.