UPDATE: Prästen Mikael Mogren och skribenten Mohamed Omar besvarar idag Ateisternas inlägg i Expressen från den 17 maj där man anser att religionsfriheten har fullvärdigt skydd genom regeringsformens rättighetskatalog. De sammanfattar religionsfriheten på ett bra sätt genom att uttala - lagen om religionsfrihet gäller inte bara abstrakta principer utan människors liv.
Expressen den 20 maj Lagen räddar avvikandes liv
Bra inlägg och jag funderar på varför funderar Ateisterna riktar in sig på religionsfriheten samtidigt som de med tysthet passerar föreningsfriheten. Det är också en frihet som finns uppräknad i regeringsformens rättighetskatalog?
Mitt inlägg den 18 maj
Ett glatt gäng ateister (går under beteckningen Humanisterna) gör tillsammans med filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö (mannen som upprätthåller svenskt rekord i publicering på debattsidor) och statsvetenskapsprofessorna Ishtiaq Ahmed ett komplicerat utspel om religionsfriheten.
På Expressens debattsida för de fram att lagstiftningen om religionsfrihet bör avskaffas. Förutom att begreppet religionsfrihet är motsägelsefullt, inkonsekvent och kraftlöst, riskerar dess tillämpning att bli ett hot mot det sekulära samhället, skriver de. Författarna konstaterar att religionsfriheten i en del delar är inskränkt i lag och anser att grundlagarnas regler om yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet och demonstrationsfrihet redan skyddar det som man vill skydda med reglerna om religionsfrihet.
Men när de uttalar att tillämpad religionsfrihet kan bli ett hot mot det sekulära samhället avslöjar de sig själva. Vad de menar med samhälle vet jag inte men regeringsformens regler handlar om hur det allmänna ska förhålla sig gentemot medborgarna. Antagligen tycker Sturmark och hans kompisar att samhälle är liktydigt med stat och kommun och då är det fritt fram för dem att hävda att samhället är sekulärt. Men samhälle brukar klassiskt definieras som benämningen på en grupp individer förenade av ett nätverk av sociala relationer med viss varaktighet och kontinuitet över tid. Med den klassiska definitionen på samhälle blir påståendet om ett sekulärt samhälle felaktigt. Med tanke på hur många människor som definierar sig som religiösa är vårt samhälle knappast sekulärt.
Det är ingen slump att religionsfriheten särskilt pekas ut i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter samt Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Religionsfriheten har nämligen i rättighetskatalogerna tillkommit för att många stater som kallat sig sekulära (inte sällan diktaturer) och de stater som byggt på konfession (vilka ibland varit diktaturer) inte ska kunna förtrycka sina medborgare. Likväl som det handlat om en frihet att få utöva sin religion har det handlat om frihet att tvingas tillhöra ett samfund. Detta kallas negativ och positiv religionsfrihet. De flesta länder som har en utpräglat sekulär lagstiftning, exemplevis USA, kallar sig sällan sekulära stater. Men Sovjet är ett bra exempel på en stat som satte upp det sekulära på agendan.
Jag vill ha en stat som är neutral i förhållande till samfund och trosutövare men jag vill inte ha ett samhälle som ett gäng ateister hävdar är sekulärt. Samhället kan nämligen inte vara sekulärt i alla delar så länge det finns människor som har en religion. Som jag beskrivit ovan använder nog skribenterna ordet samhälle som synonym till det allmänna (stat och kommun) och även då finns skäl, att med historien som erfarenhets- och kunskapskälla, särskilt räkna upp religionsfriheten bland friheterna.
De grundläggande friheterna är bra. De möjliggör för ateister att kalla sig humanister. Och i det civiliserade samhället kan vissa delar av grundläggande rättigheter inskränkas. Eftersom vårt land anslutit sig till Europakonventionen kan domstolar avgöra om de inskränkta rättigheterna är förenliga med Europakonventionen. Det är bra. Mänskliga rättigheter står över politisk nyckfullhet, förtryck i religionens namn och populistiska inlägg från ateister.
Andra bloggar om: Björn Ulvaeus, Torbjörn Tännsjö, Humanisterna, ateism, religion, religionsfrihet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
9 kommentarer:
Problemet med ditt resonemang är att religionsfriheten inte är en grundläggande frihet. Religionsfriheten är på sin höjd en andra ordningens frihet; den möjliggörs av alla andra friheter. Och eftersom den inte har några juridiska konsekvenser, varför ska man då behålla den? Inte för att det har så stor betydelse egentligen.
Jo religionsfriheten är en grundläggande frihet. Precis som den i regeringsformen angivna föreningsfriheten vilken skribenterna väljer bort. Vidare är tryckfriheten en viktig komponent i svensk lagstiftning.
En praktisk juridisk konskevens av att religionsfriheten är uppräknad i rättighetskatalogen är att alla andra friheter baserade på förenings- och relgionsfriheten år starkare skyddade.
Hur kan religionsfriheten vara en grundläggande frihet när den är härledd från de övriga (grundläggande) friheterna? Att den står i regeringsformen är ointressant. Religionsfriheten har samma status som en stipulerad "moralfrihet", låt oss säga: "alla har rätt att utöva sin moral inom ramarna för svensk lag". Moralfriheten behövs inte (eftersom alla redan är fria att utöva sin moral inom ramarna för svensk lag), och det gör inte heller religionsfriheten (eftersom alla redan är fria att utöva sin religion inom ramarna för svensk lag).
Dessa friheter skulle vara ännu starkare skyddade om vi skrev dit en moralfrihet, eller (mer allmänt) en "ideologifrihet". Men det är givetvis inte nödvändigt. Vi bör försöka hålla lagtexterna så tydliga och enkla som möjligt, och inte skriva dit sådant som inte tillför något nytt. Och, med samma resonemang, ta bort sådant som inte tillför något nytt.
Att religionsfriheten och föreningsfriheten (som skribenterna medvetet glömmer bort) är upptagen som grundläggande rättighet beror givetvis på erfarenheter.
Nu är det också så att det finns medborgerliga fri- och rättigheter på andra håll i regeringsformen. Det är inte sällan rättigheter som har ett särskilt starkt stöd.
Jag tänker på förbudet mot dödsstraff, kroppsstraff och tortyr. Vidare förbudet mot medicinsk påverkan i syfte att framtvinga eller hindra yttranden. Skyddet mot landsförvisning och hinder mot återinresa och den begränsade möjligheten att beröva någon medborgarskap.Förbudet mot retroaktiv strafflagstiftning, och inrättande av extradomstolar har också historiska förklaringar och handlar i grunden hur vi definierar rättssamhället.
Det är viktigt att ha klart för sig att våra fri- och rättigheter måste läsas ur ett europeiskt perspektiv och respekten för världssamfundet.
Jag tror du missar poängen. Att religionsfriheten _behandlas_ som en grundläggande frihet gör den inte till en grundläggande frihet. För att en frihet ska vara en grundläggande frihet får den inte vara härledd ur andra friheter. Men religionsfriheten är just det, härledd ur andra friheter, och därför är den inte en grundläggande frihet. Det är en sekundär, härledd frihet.
Och sekundära, härledda friheter tillför inget nytt (eftersom de är härledda). De tjänstgör bara som retoriska utsmyckningar.
Sedan håller jag med dig om att religionsfriheten i ett europeiskt historiskt perspektiv har varit betydelsefullt. Men det gör inte religionsfriheten mer till en grundläggande frihet. Och nu när vi har andra friheter som täcker samma områden så finns det ingen egentlig anledning att behålla religionsfriheten. Även om vi tar bort religionsfriheten så har vi fortfarande religionsfrihet. (Det känns dock fortfarande som en fråga av enbart akademisk karaktär.)
Jag förstår hur du menar. Jag får nog gå upp på vinden och läsa den gamla studielitteraturen.
Vad humanisterna i vanlig ordning missar är det Goda Exemplet. Att vi genom att lagskydda rätten att utnyttja sin religion faktiskt stöder även dem som väljer att inte tro.
Överhuvudtaget är jag rätt lite imponerad av Sturmark et consortes - de är oftast en samling anonyma hatare av medmänsklighet och engagemang, och långt från den naturalistiska ateism som t ex Moberg representerade. Värst av allt är deras inbyggda förakt för de uppoffringar som människor gör för andra; en totalt obekant företeelse i deras värld.
Jag vill se fler humanister utan löjliga signaturer, se dem stå för sina åsikter med sina namn, riskera konsekvenser i Burma eller Tjetjenien, se dem i solidaritetsarbetet som vi en gång såg vänsterateister. Då kanske de är värda att tas på allvar.
På frågan om vad som bör tas på allvar, kan man ju rätteligen fråga sig om man bör ta en person, calle fridén, som påstår att Sturmark skulle hata medmänsklighet och engagemang, på allvar..
I övrigt tror jag att det kan vara en bra idé att ha kvar lagen om religionsfriheten - trots att det är en sekundär, härledd frihet - just på grund av att människor annars kan få för sig att religionsfrihet inte existerar..
Tar bort religionsfrihet är samma som att ta bort skyddet. Frihet passar inte i sammanhanget - det är vilseledande uttryck !
Skicka en kommentar