Politiskt bokslut utan noteringar

UPDATE 16:00: Till ny förbundsordförande i CUF valdes Magnus Andersson med röstsiffrorna 52 mot 46 för valberedningens kandidat Marie Wickberg. DN och SvD

Idag väljer Centerpartiets Ungdomsförbunds (CUF) stämma ny ordförande. Kandidaten nominerad av valberedningen heter Marie Wickberg (Maries blogg) utmanad av Magnus Andersson (Magnus blogg).

Tystnad kring CUF-stämman
CUF-stämman i Kalmar hamnar helt i skuggan av Miljöpartiets kongress i Norrköping och Sverigedemokraternas riksmöte i Karlskrona. Inte ens det faktum att man röstat för att tillåta dödshjälp får media att skriva. Att man på sedvanligt sätt är ute och cyklar verkar inte heller beröra media. Förra året ställde sig CUF bakom kravet på att tillåta det patriarkala förtrycket som månggifte brukar innebära. Några motioner i riksdagen som går i den riktningen har vi dock inte sett.

Årets hitintills stora beslut handlar om att man vill avskaffa nationella helgdagar och istället införa en ledighetspott, där individen själv får välja när man vill ta ut sin ledighet. Att sådana individuella val är fullt möjliga genom både enskilda anställningsavtal och kollektivavtal tycks ha gått CUF förbi. De som kallas sig liberaler vill uppenbart använda sig av lagstiftningen som medel. Annars skulle man inte behöva skriva att man vill införa ledighetspott. Denna fråga behöver CUF inte fundera på. Att de sedan vill avskaffa de nationella helgdagarna är ett gigantiskt experiment även om jag respekterar deras argument att många helgdagar har kristen grund. Men frågan är om det inte är ganska konstigt att avskaffa Nationaldagennu när vi äntligen fått den och hur CUF tänker om söndagarna som helgdagar förtäljer inte stämmohandlingarna.

Federley ångar på
Den avgående CUF-ordföranden Fredrick Federley försöker sig på ett politiskt bokslut på DN Debatt. -Trots att Sverige har haft en fullvärdig demokrati i snart ett hundra år har vi börjat överge grunderna för demokrati i form av den fria debatten och åsiktsskillnaderna. säger Federley som menar att hans politiska utspel ofat avfärdats med orden "nyliberalism" eller "ungdomligt oförstånd".

Han anklagar sitt eget parti och uttalar att den den socialdemokratiska hegemonin är så stark över den svenska debatten att den också kommit att smitta Allians för Sverige. Det är tydligt att Federley inte gillar att regeringen framfört åsikter som enligt honom för bara några år sedan skulle ha ansetts vara omöjliga för borgerliga partier att företräda.

Men Federleys bokslut är knappast unikt för de känslor som kan fylla utåtagerande personer som han själv. Angreppen på det egna partiet är grova utan att han exemplifierar och från åskådarplats är det svårt att minnas att han verkligen hållits tillbaka av centerrörelsen. Snarare har man väl förvånats över hur rörelsen stilllatigande låtit honom hållas med det ena upptåget efter det andra. Bokslutet skulle kunna sägas vara utan noteringar.

Nu återstår att se vad det blir av den politiska kraften Federley när han "bara" är riksdagsman. Risken är stor att media successivt kommer att noncha utspelen. Han kommer i likhet med en annan av utspelens mästare, Linda Rosing, att marginaliseras. Som ledamot i socialförsäkringsutskottet är utrymmet för spektakulära upptåg begränsat. Och ska man bli omvald måste man uppskattas som drivande och påläst av kollegorna inte förutbestämd vad man ska säga. Är man dessutom invald för centern i Stockholms kommuns valkrets måste man sannolikt börja fundera på hur centern ska kunna behålla de röster man fått i staden som traditionellt inte överbefolkats av centerpartister.

Tillhör Federley rätt parti?
Den sista frågan som ska ställas när man läser Federleys bokslut är: Kan det vara så att Fredrick Federley har valt fel parti? Även om de är ovanliga finns det politiker som dragit den slutsatsen. Eva Åsbrink, Carl Tham, Ylva Johansson, Annika Åhnberg och Anders Wijkman är några av de rara förebilderna.

Andra bloggar om: Centerpartiet, CUF, Fredrick Federley, politik