Detaljer och pedagogik

Utbildningsminister Jan Björklund klargör att Sovjetkommunismens massmord ska ingå i skolans historieundervisning. Detta kan inte ifrågasättas även om det ter sig lite egendomligt att man trummar på kring detaljer kring kursplaner. Forum för levande historia har sedan länge haft uppdraget och det finns anledning att notera att denna myndighet också räknar upp Folkmordet 1915, Kambodja och Rwanda.

I stället för att räkna upp vilka övergrepp mot mänskligheten som ska ingå i kursplanen borde vi nu fundera på hur budskapet ska föras ut. Risken är stor att förståelsen av övergreppen och slutsatserna förbleknar med tiden. När det gäller de sovjetiska övergreppen är vittnesmålen färre och de historiska minnesmärkena över dessa är antingen borta eller inte tillgängliga.

Frågan är om vi inte borde vända på kuttingen och i lärandet lägga störst vikt vid mänskliga rättigheter och stärka känslan för dessa. Därmed kan vi hämta erfarenheter i vår egen närtid och söka oss till historien för att förstå varför MR-frågor är så viktiga. Inte minst slaveriet bör uppmärksammas eftersom det påverkat hur vår värld ser ut. Att slaveriet fortfarande fortgår är ett faktum.

Jag noterar att jag själv trots ett ganska stort historieintresse missat mycket kring förintelsen. Igår läste jag till exempel att 200 000 polska barn togs av tyskarna från sina föräldrar för att germanifiseras. Jag förstod också att de ursprungliga planerna kring judarna handlade om att separera dem från de den tyska rasen och att man till och med hade planer att flytta dem till Afrika. I kväll måste jag fortsätta att läsa om de polska barnen. Fortfarande gnager frågan: -Är det sant.