Den 11 augusti 2006 skrev jag blogginlägget - Günther Grass bryter tystnaden. - och reflekterade över detta med att bära på hemligheter:
-Ich war Mitglied der Waffen-SSDet är egendomligt att vi 62 år efter andra världskriget fortfarande ser exempel på misstänkliggöranden av enskilda personer för deras göranden och låtanden som barn i nazityskland. Ordet försoning verkar inte existera.
Idag berättar nobelpristagaren Günther Grass, inför publicereringen av sina memoarer, att han tjänstgjorde i Waffen-SS. Ingen skugga över Grass för det. Det var inte frivilligt och 1944 var han 16 år. Men kanske är det bra för oss att påminnas om att även Waffen-SS bestod av människor som vet att efter kriget kämpa för frihet och mänskliga rättigheter. Vi skall också påminnas om att de tryggaste av alla kan bära på en hemlighet. Att man bär på en hemlighet handlar bara om osäkerhet kring om vi andra skall klara av att bära på sanningen.
Tidigare i veckan har jag skrivit om en nyutgiven barnbok om påve Benediktus XVI - Joseph e Chico - där en katt berättar om påvens liv. Vi får veta att den Joseph Ratzinger i praktiken tvingades in i Hitler Jugend som de flesta andra barn och att den korta tiden i den tyska armén var en plåga fram till dess han deserterade och tillfångatogs av amerikanska styrkor.
Frankfurter Allgemeine Zeitung
Intervju med Grass på tyska
Andra bloggar om: litteratur, nazism
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar