Morgonkoll

Nu på morgonen kritiserar TV4 biståndsminister Gunilla Carlsson för att hon låtit statsrådsberedningen betala en konferensnota för henne och ett par medarbetare. Bakgrunden är att de övervarade ett möte med riksdagsgruppen. I går "avslöjade" man att moderata statsråd förfarit på annat sätt i samband med partiets kommundagar.

Att kalla detta avslöjanden är ter sig lite överdrivet och jag har svårt att se vari felet ligger. Självklart kan statsråd delta i partiengagemang just i egenskap av regeringsföreträdare och det är värt att notera att inga tidningar nu på morgonen tagit upp denna icke-nyhet.

Däremot är Aftonbladets ledare från i fredags desto mer motiverad. Ingvar Persson tar upp utbildningsminister Jan Björklunds senaste utspel kring Forum för levande historia som ett skolexempel på så kallat ministerstyre. Björklund har mer eller mindre kommenderat myndigheten att de för att sprida kunskap om kommunismens brott ska samarbeta med föreningen Upplysning om kommunismen.

Regeringen har stora möjligheter att påverka inriktningen på en myndighets verksamhet. Detta gör man genom att lägga fram propositioner till riksdagen, skriva egen förordningstext och genom att utfärda regleringsbrev.

Det finns ingen anledning att tvivla på att Forum för levande histora inte kommer att klara sin uppgift att granska illdåd i kommunismens namn. Detta har den nya myndighetschefen Eskil Frank tydligt klargjort på SvD Brännpunkt den 2 september. Självklart måste fokus på myndighetens verksamhet baseras på samarbete med forskarvärlden. Men regeringen ska nog vara försiktig att kommendera fram samarbete med olika organisationer. En tidning som däremot inte reflekterar över att Björklund kanske gick över gränsen för vad som är ett statsråds uppgift är SvD där Claes Arvidsson på ledarplats skriver med anledning av premiärvisningen av en utställning från Upplysning om kommunismen (UOK).

Det är givetvis helt rätt av SvD att applådera UOK. Men en myndighet måste själv få bestämma sina metoder. Jag är helt övertygad om att samarbetet mellan Forum för levande historia och UOK kommer att bli bra. Men bäst blir det om inte utbildningsministern petar i detaljer och avlsöjar att han minsann för samtal med kulturministern. Det är nuvarande regering som tillsatt Eskil Frank och de har all anledning att lita på hans oväld och förmåga att driva arbetet.

Personligen känner jag oro över om den gamla pedagogiken att föra ut kunskap om kommunismens och nazismens övergrepp verkligen kommer att fungera länge till. Snart är de levande vittnena borta och tiden suddar ut de starka intrycken från minnesplatser som koncentrationsläger. Kanske borde vi i stället utgå från mänskliga rättigheter och sätt dem i sammanhanget nu och då.

Läs även andra bloggares åsikter om Forum för levande historia, Jan Björklund, folkmord