SvD.se visar nu på morgonen upp en webbtidning när den är som bäst. På nyhetplats skriver man från huvudförhandlingen i Örebro tingsrätt om att eventuellt tidsbestämma livstidsstraffet för dubbelmördaren Leif Axmyr - dömd för två mord i Gävle 1982. Men denna artikel får en fördjupning genom att man på ledarplats skriver mer allmänt om livstidsstraffet.
Två sidor av samma mynt
Redan i söndags hade tidningen en intervju med Axmyr i vilken hans egen bild gavs ett stort utrymme. Detta är inget att säga om även om textförfattaren på ett skickligt sätt ställer den inledande frågan: "Kärleksfull familjefar eller psykopatisk dubbelmördare?". En fråga som läsaren själv naturligtvis får bilda sig en uppfattning om.
Nyhetsrapporten kan uppfattas ha en viss glidning mot en önskan att Axmyr, som är den som suttit längst i fängelse i Sverige just nu, får ett tidsbestämt straff och att han kan gå ut i frihet.
Men det goda med nättidningen är att man i puffen på förstasidan också länkar till Maria Abrahamsons huvudledare. Man gör sin puff med rubriktexten "Den mannen borde inte släppas ut". Nu är det dock så att Maria Abrahamssons egen ledarrubrik är betydligt mer hovsam. Hon skriver "Ansvaret vilar tungt på Örebro tingsrätt" när hon i sin ledartikel skriver om Axmyr. Med anledning av att den så kallad Stenbergamannen* i torsdags fick sitt livstidsstraf omvandlat till 29 års fängelse skriver Maria Abrahamsson:
Två sidor av samma mynt
Redan i söndags hade tidningen en intervju med Axmyr i vilken hans egen bild gavs ett stort utrymme. Detta är inget att säga om även om textförfattaren på ett skickligt sätt ställer den inledande frågan: "Kärleksfull familjefar eller psykopatisk dubbelmördare?". En fråga som läsaren själv naturligtvis får bilda sig en uppfattning om.
Nyhetsrapporten kan uppfattas ha en viss glidning mot en önskan att Axmyr, som är den som suttit längst i fängelse i Sverige just nu, får ett tidsbestämt straff och att han kan gå ut i frihet.
Men det goda med nättidningen är att man i puffen på förstasidan också länkar till Maria Abrahamsons huvudledare. Man gör sin puff med rubriktexten "Den mannen borde inte släppas ut". Nu är det dock så att Maria Abrahamssons egen ledarrubrik är betydligt mer hovsam. Hon skriver "Ansvaret vilar tungt på Örebro tingsrätt" när hon i sin ledartikel skriver om Axmyr. Med anledning av att den så kallad Stenbergamannen* i torsdags fick sitt livstidsstraf omvandlat till 29 års fängelse skriver Maria Abrahamsson:
Jag känner mig inte bekväm med beslutet. Nog för att livstids fängelse i särskilda fall bör kunna tidsbestämmas, det anser även jag. Men bara undantagsvis vid överlagda mord, mordbrand och andra grova brott som till exempel grovt spioneri. Livstidsstraffet är och förblir rättssamhällets yttersta möjlighet att försvara sig mot sina fiender, och den möjligheten bör man inte göra sig av med i första taget.
Om livstidsstraff
Livstidsstraff är livstid men regeringen kan benåda och tidsbegränsa straffet för den som dömts till detta straff.
Livstidsstraff är livstid men regeringen kan benåda och tidsbegränsa straffet för den som dömts till detta straff.
Den som fått livstid och avtjänat mer än tio år kan hos Örebro tingsrätt begära att straffet tidsbestämmes. Denna nya lag är bra då den gör att allmänheten kan bilda sig en uppfattning om hur en person som har ett tidsobestämt straff kan fungera i fängelset och få en uppfattning om prognos vid en eventuell frigivning. Detta gör att vi faktiskt kan inse att det är rimligt att någon gång släppa ut den som dömts till livstid. Givetvis är det bra också därför att man kan förvänta sig de som sitter inne på livstid kan förstå vad som krävs för att deras straff skall omvandlas till ett tidsbegränsat straff.
Om omvandling av fängelse på livstid
* Stenbergamannen är en nu 69-årig före detta lektor som 1989 dömdes för mord på två äldre personer och för att därefter ha tänt eld på deras gård utanför Vetlanda. Samtidigt med detta dåd anlades elva stycken eldhärdar på andra gårdar i trakten och mannen erkände smånningom att han anlagt ett 30-tal bränder från 60-talet och framåt. Aftonbladet skriver om detta.
Om papperstidningen
Även i papperstidningen lyckas man väl koppla ihop de båda artiklarna genom ett bra bildval och liknande proportioner på ledarartikeln och nyhetsartikeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar