Fredrik Reinfeldt och Maria Wetterstrand toppar i förtroende hos väljarna. Det är inte särskilt konstigt. Det handlar om två politiker som är personliga och ärliga i sitt tilltal. De håller sig till ämnet och far inte ut i nedsättande omdömen om motståndarna. Något som Sahlin, Björklund och Ohly inte klarar.
Det verkar uppåt för alla partiledare i Aftonbladets SIFO-undersökning om förtroendet för partiledarna. Fredrik Reinfeldt befäster sin topposition på 63 procent medan Mona Sahlin bara hamnar på 37 procent. Något som borde bekymra socialdemokraterna.
Att den verkliga kometen med en ökning på 16 procent är Miljöpartiets Maria Wetterstrand som stannar på 52 procent. Detta är inte förvånande. Hon är tydlig, empatisk och verkar mycket påläst.
Mer förvånad blev jag när jag igår läste Svenskan Per Gudmundsson under rubriken "Är halva journalistkåren Miljöpartister nu?" Han menar lite summariskt att Miljöpartiet inte får kritiska frågor eftersom så många journalister är Miljöpartister. Så må det vara men frågan är om inte de enkla slutsatserna slår mot just sådana som Per Gudmundsson. Det är väl ganska uppenbart att de journalister som är ledarskribenter och som antagligen har visst inflytande på politiken i allmänhet är borgerliga. Så har det varit i Sverige under lång tid.
Kanske borde Gudmundsson rannsaka sin egen ledarsida. Under lång tid har Miljöpartiets förlöjligats och deras politik har beskrivits som utopisk. När Maria Wetterstrand vinner i opinion kan det vara en reaktion på just den typifieringen av Miljöpartiet. När Maria Wetterstrand och Peter Eriksson får utrymme i media vinner de sympati.
Likaså måste nu de borgerliga hålla tillbaka de kretsar som ibland hemfaller åt att ösa galla och odla hat kring politiska motståndare (läs - Palmehatet på retur). I veckan hade jag en liten polemik med ett folkpartistiskt mycket sympatiskt och korrekt kommunalråd som farit ut i svordomar mot de socialdemokrater som talar om stupstock när det gäller nya sjukförsäkringregler. Jag själv ser inga problem med ordet stupstock medan det folkpartistiska kommunalrådet menade att det var historielöst och omoraliskt. Att även borgerliga partier använt ordet bet inte på honom. Till slut frågade jag om han även tyckte ordet ättestupa var problematiskt. Det tyckte han. Men sedan blev det lite tyst när jag kunde belägga att hans egen fp-riksdagsman flitigt använde ordet. I mitt tycke i ett relevant sammanhang.
Bloggar om Maria Wetterstrand, Miljöpartiet, politik
SvD, DN,
2009-12-26
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tack för en sund analys! Borgare som kör konspirationsteorier skjuter sig själva i foten. Försök istället förstå varför Maria W är mer populär än t.ex. Maud Olofsson?
Tack för ett bra inlägg. Tror som du att Gudmunsson snarare hjälper sina motståndare genom att vara så kategorisk.
Skicka en kommentar