UPDATE: SvD:s Maria Abrahamsson och publicistklubbens ordförande verka ha samma utgångspunkt som jag.
Det är bra att polis och åklagare med kraft motverkar korruption. Därför är det befogat att göra en enkel husrannsakan för att få fram ett verifikat från ett restaurangbesök.
Som ett led i förundersökningen kring förre statssekreteraren Ulrica Schenströms beryktade restaurangbesök med TV 4-journalisten Anders Pihlblad har polisen i dag genomfört en husrannsakan på TV 4. Syftet har enligt tidningsuppgifter varit att ta del av restaurangnotan eller motsvarande underlag för att kunna utreda eventuellt mutbrott / bestickning.
Det är ganska förutsägbart att journalistkåren reagerar negativt på det faktum att poliser går in på ett mediaföretag som ett led i en förundersökning. Många ser detta som ett intrång i tryckfriheten.
Vad kritikerna dock glömmer är att polis och åklagare givetvis är medvetna om de invändningar som kan finnas mot att göra tvångsingripanden hos mediaföretag. Men samtidigt är det självklart att mediaföretag inte fullt ut kan vara några fredade zoner och i samband med en förundersökning tillämpar en proportionalitetsprincip.
Rapportering i detta fall, precis som tidigare vid beslaget av journalisten Trond Sefastssons dator, antyder att husrannsakan sker som om det handlar om en vanlig buses tjuvgömma. På en redaktion handlar det dock om att polisen dyker upp och talar om vad man vill ha. Det är givetvis inte frågan om att riva i bokföringen och öppna alla lådor på redaktionen för att söka efter föremål eller uppslag i en förundersökning. Åklagare är givetvis försiktiga innan man använder tvångsmedel på mediaföretag. Ett bra exempel på detta är hur man för några år sedan beslgtog en journalists dator för att söka barnpornografi. Vid detta tillfälle garanterades den journalistiska integriteten genom att redaktionsledningen fick övervara den tekniska undersökningen.
Det finns ett enkelt sätt för media att slippa husrannsakningar. Detta gör man genom samtal och riktlinjer om vad som är tillåtet eller inte tillåtet. Det borde vara ganska välkänt att man som journalist inte kan bjuda en statstjänsteman på firmans bekostnad till alltför höga belopp.
Sammanfattningsvis noterar jag att denna husis borde öka tilltron till rättsväsendet. Här handlar det om åklagare och polis som konsekvent driver förundersökningar mot höga statstjänstemän i maktens korridorer. Vi ska vara glada över att leva i ett land där rättsväsendet med kraft bekämpar misstankar om korruption inom staten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
läs gärna bloggen bents inlägg om det här, så kanske du inser varför du har fel. det här är helt galet, bestickning? en represntationsnota på under 1000-lappen, kom igen... många många många "husisar" kommer det bli fram över...
Bloggen Bent skriver som vanligt väl men denna gång har han fel i sak på flera punkter.
Om notan är på under 1000-lappen är det nog inga problem. (Var denna uppgift kommer ifrån vet jag dock inte.)
Om jag kommer ihåg rätt brukar man i statsförvaltingen tala om egen del av nota på 400 kronor är okej. Därigenom faller Bloggen Bents spekualationer om förbjudna luncher på skam. De utgör inte mutbrott.
På punkten att det bara är grovt mutbrott som kan ge fängelse har Bloggen Bent också fel. Straffskalan för betsickning är böter eller fängelse i högst två år.
När Bloggen Bent hänvisar till ett citat från JO hänvisar han i själva verket till lagtexten in extenso.
Om det är några som är duktiga på att tolka vad JO ansett om husrannsakningar är det just åklagare. De brukar vara mycket restriktiva när det gäller tvångsmedel.
Vad slutligen gäller den friande domen mot Ilmar Reepalu i Malmö förvånade den nog många. Men nu vet vi att man kan bjuda kompisar ganska friskt bara man kan belägga att man är kompisar.
Nu är du rolig när du skriver "rättsväsendet med kraft bekämpar misstankar" och "öka tilltron till rättsväsendet".
Det är tvärtom, hela historien påminner om Kafka. De höga herrarna inom rättsväsendet är rädda om den egna kariärren och gör saker och ting som är ofarliga för kariärren. För "maktens korridorer" är de för rädda för att agera i.
Nej, Daniel, du har fel!
Om TV4 bjudit en såpakändis eller en fotbollssspelare på braklunch, who cares? Schenström var en politiskt tillsatt tjänsteman, landets högsta. Har man fått ett sådant förtroende får man inte missbruka detta!
Jag som också är reporter tycker att åklagaren van der Kvast kunde skött detta smidigare.
Kostnaden för den eventuella mutan och bestickningen var ju redan offentliggjord av TV4.
Det här var en insats av modellen mera våld än situationen kräver.
Kyrkoreportern
Vi får väl om JK är lika förstående som Maria Abrahamsson och du. Jag undrar det.
Det är bra att JK tittar på detta. Jag hoppas ju att van der Kwast kan lägga igen utredningen med motiveringen "inget brott".
Men för att han ska kunna göra det måste han ha mycket på fötterna.
Det är rätt lustigt att vi som "läst" tidningar vet så mycket om utredningen att vi kan säkert faststlå var proportionalitetsnivån ligger. Min erfarenhet säger mig att man i brottsutredningar har betydligt fler uppslag och insikter än vad som rapporteras utåt.
Jag noterar också att TV4 bara har kontoslippen i sin bokföring. Sådana bristande allegat brukar skattemyndigheterna kunna ha synpunkter på.
Allt detta handlar om att meidas representanter inte får göra sig skyldiga till brott. Detta är det verkliga hotet mot tryckfriheten. Inte att två kriminalpolier dyker upp i TV 4-huset ledsagade av bolagsjuristen.
Min tydliga bild är att det hela dagarna vandra omkring polismän i tv-husen för att medverka i sändningarna.
Skicka en kommentar