Maria Abrahamsson hänsyftar på att justitieministern så sent som i helgen utttryckte tvekan mot rikspolischefens önskemål om en nationell specialstyrka mot organiserad brottslighet.
Jag ifrågasätter varken rikpolischefens bedömning och önskemål eller justitieministerns dubier. Däremot är jag skeptisk mot förnumstiga debattörer som talar om en svensk FBI-styrka och är tvärsäkra på vad som är bästa polistaktik. Beatrice Ask har som ytterst politiskt ansvarig givetvis skäl för sina invändningar.
FBI behövs i USA därför att det är en federal polis. Men Sverige har en nationell polis uppdelad på 22 myndigheter (tror jag) som knappast har några problem att samarbeta eftersom de genom ett pennstreck kan stå under gemensamt befäl. I USA finns 16 000 olika myndigheter! På federal nivå har man också flera polisorganisationer med olika uppgifter. FBI är den mest kända och Secrets Service är väl ganska känt. Men frågan vilken amerikan som helst och de kan knappast reda ut vilka uppgifter som ligger på andra federala polisorganisationer som US Marshal, Drug Enforcement Administration (DEA) och Bureau of Alcohol, Tobacco, Firearms and Explosives (ATF).
Det torde inte vara några problem att samordna verksamheten genom Rikskriminalpolisen. Rikskriminalpolisen är ju Sveriges enda centrala operativa polis med ansvar för att bekämpa den grova och organiserade brottsligheten på nationell och internationell nivå. När man hör polischefer uttala sig får man uppfattningen att Rikskriminalpolisen inte är operativ.
Svenska Dagbladets ledarsida har tidigare deklarerat att man inte vill se fler myndigheter. Men här gör man uppenbart ett undantag. Bättre att stödja rättsväsendet än att hålla på med sådant här pennfäkteri. Polisen behöver resurser och legala möjligheter att bekämpa allvarliga brott. Streck och fyrkanter i form av organisation måste vara underordnat.
UPDATE: Riksåklagare Fredrik Wersäll skriver den 22 november på SvD Brännpunkt. Han ger tydligt besked hur åklagararbetet framledes ska organiseras för att bidra till ökad effektivitet när det gäller bekämpningen av grov organiserad brottslighet. Genom att utse en särskild överåklagare menar han att samordningen i förhållande till andra myndigheter såsom polisen, Ekobrottsmyndigheten, Tullen, Kustbevakningen, Skatteverket med flera kan öka. Men han uttalar även:
Utan att ha synpunkter på den omdebatterade organisationsfrågan är det enligt min mening uppenbart att polisen, på såväl central nivå som länsnivå, måste ha särskilt avdelade resurser för att utreda den organiserade brottsligheten.Detta är väl inget som justitieministern motsätter sig. Det är ju en ledningsfråga som måste kunna rymmas inom nuvarande organisation.
På något vis är det ironiskt att det nu förs en debatt om att inrätta nya polismyndigheter samtidigt som det ligger ett förslag på att avveckla Ekobrottsmyndigheten. Ekobrottsmyndigheten är ju en egen myndighet ledd av en åklagare med anställda poliser,åklagare, ekorevisorer och ekosekreterare som fungerar som ett kompetens- och kunskapscentrum för ekobrottsbekämpning. Myndigheten skall vara den drivande och samordnande kraften för all ekobrottsbekämpning i Sverige.
SvD, Åklagare utsatt för sprängattentat
DN, Det vibrerade i golvet
Sydsvenskan, Åklagare utsatt för sprängattentat
Läs även andra bloggares åsikter om polisen
Inlägg
3 kommentarer:
Det är ett fruktansvärt naivt önsketänkande att små lokala polisorganisationer ska kunna samarbeta och effektivt bekämpa icke-lokal organiserad brottslighet. SvD är definitivt på rätt spår när de kritiserar Ask på den här punkten, även om kritiken självklart även bör riktas mot de andra partierna som delar den irrationella och naiva motviljan mot en central polisfunktion lik FBI.
Senast häromveckan gick en tankeväckande dokumentär på tv som med plågsam pedagogisk tydlighet visade hur totalt verkningslöst det i normalfallet är med lokalt polisarbete mot en icke-lokal kriminell verksamhet, i det här fallet kriminell djurrättsextremism. När brotten ses var för sig lokalt så kan de aldrig tilldelas så pass stora utredningsresurser som det övergripande icke-lokala brottsmönstret motiverar. Dokumentären belyste även den kompakta arrogansen och motviljan hos Rikskrim mot att ta upp trådar från engagerade lokala poliser som upptäcker brottslighet som är icke-lokal.
Verkligheten är att de lokala polismyndigheterna tillsammans med Rikskrim på pappret är fullständigt kapabla att effektivt bekämpa organiserad brottslighet. I praktiken så är det dock omöjligt att uppnå effektivitet den vägen pga ofrånkomliga organisationspsykologiska realiteter. Att blåögt motsätta sig ett svenskt FBI är de facto ett effektivt sätt att låta den organiserade brottsligheten fortsätta accelerera.
Jag såg igår att även polisproffesorn är tveksam till en ny organisation.
Detta är inget annat än en ledningsfråga. Och ledningsproblem klarar man inte av genom att bilda nya polismyndigheter.
Maria Abrahamsson har ju en förenklad världsbild - det är en av anledningarna till att jag inte lyssnar på henne.
Skicka en kommentar