Blanketter är svårt

Jag har alltid haft ett visst intresse för blanketter. Under uppväxten fanns de roligaste leksakerna gratis tillgängliga på postkontoret Älvsjö 5, tvärs över gatan.

Jag läser alltid blanketter med ett kritiskt öga och tycker att det är egendomligt att man fortfarande ofta ser att efternamn skall skrivas före tilltalsnamn. Detta hjälper knappast nya svenskar att förstå vår namntradition och det gamla sorteringsargumentet är knappast relevant i dataåldern.

Men jag konstaterar att även åklagarna har svårt att fylla i sina blanketter. Ovan ser vi en stämningsansökan och trots att det i en ruta står: "Medborgare i (om ej svenskt)" petar åklagaren in SVERIGE med versaler. Om jag ska passa på att vara petimäter så måste jag väl säga att det borde heta: "Medborgare i (om inte Sverige)".

Detta gör givetvis ingenting men exemplet visar på att detta med blanketters utformning inte är så lätt. Själv brukar jag titt som tätt skriva "JA" på frågan om jag är gravid när jag lämnar blod. Med detta felaktiga svar visar jag att jag nog inte är tillräknelig när det gäller de andra frågorna jag svarat på.