Debatten om myndigheten Forum för levande historia går vidare. Nu kritiserar statsvetarprofessorn Bo Rothstein på SvD Brännpunkt de forskarkollegor som protesterat mot detaljstyrning av forskning genom Myndigheten förlevande historia. Bo Rothsteins kritik är en sammanfattning av vad många bloggare tidigt gett uttryck för. I skrivande stund finns hela 96 bloggkommentarer till forskaruppropet på DN Debatt.
Självklart är det rätt att kritisera direktiv och pekpinnar till forskningen. Forskningen ska stå fri från statsmakternas detaljstyrning. Men vad de allra flesta missar är att myndigheten "Forskning för levande historia" inte är någon forskningsmyndighet. Myndighetens uppdrag framgår av förordning (2007:1197) med instruktion för Forum för levande historia. I denna sägs bara att myndigheten ska bedrivas i nära kontakt med pågående forskning. På en punkt tilldelas man indirekt en forskningsuppgift eftersom myndigheten företräder Sverige i Task Force for
International Cooperation on Holocaust Education, Research and Remembrance. En sådan uppgift är dock knappast ovanlig för en svensk myndighet.
Även om jag tycker att det är välgörande att kommunistiska regimers illdåd uppmärksammas går det inte att göra partipolitik av detta som Rothstein försöker göra. Just uppdraget kring kommunistiska regimers folkmord och förtryck är nämligen de enda där regeringen anvisat forskning som medel. Detta skedde genom ett särskilt regeringsbeslut i vilket regeringen uttalade:
Slutligen ska för helhetens skull noteras att det finns många statliga myndigheter som har forskning som ett av uppdragen i sina respektive instruktioner. Ett exempel på en sådan myndighet är Socialstyrelsen. Men när man börjar tala om kommunistiska regimers illdåd verkar plötslig både borgerliga- och vänsterdebattörer kunna enas i sitt försvar för forskningens frihet.
Den 2 april skrev jag - Att skriva på listor
Bloggar om historia, Forum för levande historia
Självklart är det rätt att kritisera direktiv och pekpinnar till forskningen. Forskningen ska stå fri från statsmakternas detaljstyrning. Men vad de allra flesta missar är att myndigheten "Forskning för levande historia" inte är någon forskningsmyndighet. Myndighetens uppdrag framgår av förordning (2007:1197) med instruktion för Forum för levande historia. I denna sägs bara att myndigheten ska bedrivas i nära kontakt med pågående forskning. På en punkt tilldelas man indirekt en forskningsuppgift eftersom myndigheten företräder Sverige i Task Force for
International Cooperation on Holocaust Education, Research and Remembrance. En sådan uppgift är dock knappast ovanlig för en svensk myndighet.
Även om jag tycker att det är välgörande att kommunistiska regimers illdåd uppmärksammas går det inte att göra partipolitik av detta som Rothstein försöker göra. Just uppdraget kring kommunistiska regimers folkmord och förtryck är nämligen de enda där regeringen anvisat forskning som medel. Detta skedde genom ett särskilt regeringsbeslut i vilket regeringen uttalade:
Som grund för uppdragets genomförande skall Forum för levande historia göra en kartläggning och sammanställning av befintlig forskning på området i Sverige och internationellt samt analysera behovet av kompletterande och fördjupad forskning och, om det behövs, initiera sådan forskning.Jag har inte hittat några liknande formuleringar i nuvarande eller tidigare regeringars regleringsbrev och det det är uppenbart att regeringen nu skickar ett uppdrag som går utöver det man definierar i sin egen förordning. Detta är emellertid inte något konstitutionellt övertramp.
Slutligen ska för helhetens skull noteras att det finns många statliga myndigheter som har forskning som ett av uppdragen i sina respektive instruktioner. Ett exempel på en sådan myndighet är Socialstyrelsen. Men när man börjar tala om kommunistiska regimers illdåd verkar plötslig både borgerliga- och vänsterdebattörer kunna enas i sitt försvar för forskningens frihet.
Den 2 april skrev jag - Att skriva på listor
Bloggar om historia, Forum för levande historia
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar