Onödiga risker upprör mig.
Idag såg jag en kille cirka 1,90 lång fatta livgrepp på sin flickvän - 1,65, och bära henne småskrikande. Sådant kuttrasju kan vara trevligt om det inte var så att puckot gick fram till perrongkanten på tunnelbanan och höll henne i fast vingligt grepp.
När han släppt ner flickvännnen på betryggande avstånd till spåret gick jag fram till honom och höll några förmaningsord. Först jiddrade han emot men med tanke på flickvännens närvaro insåg han säkert att han betett sig omdömeslöst.
Det känns bra när man inser att det inte är råskällande som gäller för att få folk att inse att de gjort fel.
Andra bloggar om Medborgarplatsen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Bra gjort av dig! Hur många vågar göra så? Jag skulle inte ha vågat.
Nu såg ju killen ut att vara ganska reko innerst inne.
Skicka en kommentar