- Jag sitter inte här som privatperson, utan som konstnär, sa konststudenten Anna Odell i rätten idag.
Så kan man säga men det har ingen betydelse i detta sammanhang. En konstnär är också en privatperson. Möjligen är det relevant om kungen i straffrättsliga sammanhang. Han kan säga: -- Jag är statschef, inte privatperson. Kungen kan ju enligt 5 kap. 7 § regeringsformen inte åtalas för sina gärningar. Den som tjänsgör som riksföreståndare kan inte heller åtalas för sina gärningar som statschef. Denna åldriga rättsprincip, som också finns i många republiker, bygger på den uråldriga rättsprincipen "The kin can do no wrong". Till viss del vilar denna princip också på folkrätten som ju kan innebära att vi i Sverige inte alltid kan åtala en statschef eller regeringsföreträdare i ett annat lan. Men åtalsimunnitet gäller inte den som skapar konst.
Nu är det läge att ta fokus från Anna Odell. Det är synd om henne. Hon har haft ett gott uppsåt och uppenbarligen inte kunnat sätta saker i sitt rätta sammanhang. Värre är det med prefekten Olof Glemme på institutionen för konst. Han är i högsta grad medskyldig till detta genom att inte förmå omsätta institutionens etiska regler i praktisk handling. Glemme borde under en tid praktisera inom psykiatrin och ta några veckor som klottersanerare.
SvD, DN, Aftonbladet
Bloggar om Konstfack
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Detta drev mot denna sak - står det i proportion till gärningen? Dubbelmoral var ordet? I ett land där lex-anmälningarna haglar tämligen tätt och en massa människor som under en hel barndom misshandlats för att inte säga torterats som tvångsomhändertagna nekas upprättelse i form av grupptalan – där ska väl samhället inte ha så mycket sagt i ett fall som detta. Kasta sten i glashus – ett populärt förnamn? Den enskilde får aldrig rätt mot samhället. Och samhället har alltid rätt mot den enskilde. Är det det. Vi har att rätta oss efter. You can’t beat the system - but the system can always beat you.
Skicka en kommentar