Vilka döljer sig bakom de svarta luvorna och maskerna

Rosengårdsborna körde de kriminella autonoma på porten då de igår intog stadsdelen Rosengård i Malmö under parollen "Snuten ut ur Rosengård". De så kallade autonoma är grupper som är mycket brottsbenägna och som verkar samla stora skaror i sina härnadståg. Men varför talas det inget om bakgrund och socialt sammanhang kring dessa grupper som de facto utgör ett hot mot både enskilda och samhället?

Vid några tillfällen under de senaste åren har fokus i media satts på brottslighet som varit särskild farlig och hänsynslös. Media har till exempel vid några tillfällen valt att frångå vanliga publiceringsprinciper genom att avslöja identiteter på brottslingarna. Så har till exempel varit fallet med nazianstuckna kriminella, brottslighet som varit mc-relaterad och våldsamma kriminella ligor som rekryerats kring etinicitet. Personligen har jag inte förstått varför man publicerar identiteten annat än att medelsvensson kan luta sig tillbaka, uttrycka avsky och konstatera att de kriminella inte har samma bakgrund som just medelsvensson. Åtminstone lever de sådana liv som ter sig helt främmande för gemene man.

Samtidigt undrar man vilka det är som lierar sig i autonoma nätverk som Antifascistisk allians (Afa) och Revolutionära fronten (Rf) i syfte att genom revolution upplösa den rådande samhällsordningen och införa det klasslösa samhället. Det är dessa nätverk som ibland uppträder som kampanjer under namn som "Reclaim the streets" och "Djurens befrielsefront".

I den autonoma rörelsen ser vi människor som är mycket brottsbenägna. Just de autonoma grupperna är aktiva att ge sig på meningsmotståndare med våld. Deras samlingar på gator och torg blir att våldsammare och det är bara den framgångsrika polistaktiken som hindrat att person- och materiella skador inte blivit större.

Säkerhetspolisen har i sin rapport "Våldsam politisk extremism, juli 2009" angett fyra typiska vägar för unga människor in i extremism:
1. Utagerarna
2. Grubblarna
3. Familjens väg
4. Kontaktsökarens väg

När det gäller högerextremister har just sådana inslag i personligheterna blivit uppenbara. Vi har sett persongallerier där vi kunnat identifiera utageraren med bokstavsdiagnos, grubblaren som fastnat i teorier om raser och kontaktsökaren som mobbats.

Möjligen har detta med "Familjens väg" inte förts fram så tydligt. Det handlar om radikala åsikter i den egna familjekretsen som peppar till engagemang. Frågan är här om det inte just i denna grupp finns betydande skillnader mellan höger- och vänstergrupper. Att man stimuleras genom syskon är uppenbart. Men värre är det när det frodas extrema idéer bland föräldrar. Jag föreställer mig att föräldrar med högerradikala tankar inte sällan är socialt utslagna och ställda utanför samhället. Förhållandet kan vara mycket annorlunda med vänsterradikala idéer. Göteborgskravallerna visade att föräldrarna där ibland försvarade sina telningar och de sammnanhang dessa uppträtt i. De föräldrar som dök upp var vältaliga och hade hög social ställning. Någon liknande har vi inte sett när nazister levt rövare på Stockholms gator.

Kan det vara så att de våldsamma vänsterradikala grupperna får uppbackning från familjen i större utsträckning än andra politiska extremgrupper. Och är det därför media väljer att låta dem dölja sig bakom sina svarta huvor och undviker att beskriva personen bakom. Handlar det om ungdomar som i vardagen arbetar eller pluggar med framgång är det viktigt att vi får reda på det. Identiteter och familjeband ska inte avslöjas men väl de sociala sammanhangen. Det är endast så vi kan få igång en debatt som bryter mönstren.

SvD, DN, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Aftonbladet