Helge Fossmo får går på restaurang skriver SvD.
Vad man skriver i en rubrik blir allmängods och det gemene man minns. Risken är uppenbar att sådan osaklig rubriker skapar felaktiga föreställningar om Kriminalvården. Fördomar slår rot att myter sprids.
Helge Fossmo har begått avskyvärda handlingar och har fått livstids fängelse. Han kommer att sitta inne under avsevärd tid. Men vad som refereras i nyhetsartikeln handlar inte om att denne mördare får dagar i frihet för att inta härliga skrovmål på lyxkrogar. Vad Helge Fossmo möjligen beviljats är i själva verket så kallade lufthålspermissioner. Den som är dömd till ett långt straff kan få lufthålspermission tidigast två år efter dagen för häktning. Därefter kan den intagne få en lufthålspermission en gång om året. Denna typ av permission är bevakad och i regel på fyra timmar. Knappast något som kan rubriceras som lyx eller ens ge förnimmelse av ett liv i frihet.
Att Fossmo vid något enstaka tillfälle får chansen att gå i affärer är inget att yvas över och återigen frågar jag mig hur media får reda på sådana här saker. Dessvärre anar jag att anställda utnyttjar sin meddelarrätt. De har möjlighet att gå till media med denna ctyp av sekretessbelagda uppgifter och källan får inte efterforskas. Detta är bra regler för att avslöja missförhållanden, maktmissbruk och kameraderi. Men att hänga ut att en enskild fånge fått köpa schampoo och gå på en enkel lunchrestaurang är ovärdigt. Så gjorde Expressen redan den 1 oktober 2008 när det gällde Fossmo. Ingen blir sämre av sådana små mänskliga inslag i fängelsevistelsen.
Rättsstaten har rätt att under vissa förutsättning använda våld och att frihetsberöva människor. Anställda i Kriminalvården ska föregå med gott exempel och var förebilder när det gäller vad som är rätt och fel. Att sprida uppgifter av detta slag är ovärdigt och det är synd att media anser de värda att publicera.
Exempel på sådan här tråkig slaskjournalistik har vi sett tidigare. När våldtäktsmannen Niklas Lindgren, den så kallade Hagamannen, satt häktad i Umeå "råkade" en helikopter med fotograf få korn på honom när han vistades i rastgården. Likaså var Aftonbladet påpassligt närvarande med kamera när massmördaren Mattias Flink fördes in på Beatebergsanstalten söder om Stockholm efter en lång vistelse på fängelset i Norrköping. Att de intagna med hjälp av anhöriga skulle tipsa tidningarna tror jag inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Jag håller med om att kanske framför allt rubriksättningen på svd och många andra tidningar är rent sorgligt effekt-sökeri. Jag tycker det hör hemma i historien, när folk gärna gick och glodde på när någon skulle avrättas offentligt. Men kanske är det just därför tidningar envisas med den här typen av "journalistik" - den funkar, för folk är precis likadana som på medeltiden.
Det absurda är att barnflickan som faktiskt begick morden har under lång tid rört sig väldigt fritt i samhället. Permissioner hem och med familj under flera dagar, får röra sig fritt i det lokala samhället flera timmar per dag etc. Vård visserligen, men var är snask rubrikerna?
Vad som står och inte står i tidningarna är numera inte avgörande för vad som kan anses vara allmänt känt eller inte. På till exempel sajten flashback.info kunde man en vecka tidigare än i tidningarna läsa att 19-åriga L.N. ifrån Vollsjö hade blivt skjuten av sin 15-årige lillebror D, fastighetsbeteckningen på deras bostad, alla detaljer om deras uppväxtmiljö och om D:s psykiska tillstånd, med länkar till bilder och dagböcker. Det som står i gammelmedia har alltmera sällan något nyhetsvärde för dem som använder andra källor. Man behöver inte gilla det, men argument som bygger på att det förhåller sig på något annat sätt saknar relevans, och alla försök att censurera de nya informationskällorna är dömda att misslyckas.
Om tidningarna skulle låta bli att rapportera om sådant som ändå är allmänt känt så skulle de bara framstå som ännu mera ointressanta för den nya generationen som självklart i första hand använder de nya vägarna att skaffa sig information. Ett mer konstruktivt förhållningssätt är att skriva om olika händelser och samtidigt sätta in dem i sitt sammanhang och förklara omständigheterna. I det här fallet gjordes precis detta i artikeln du länkar till, och rubriken har täckning i texten som följer, så jag tycker inte det finns någon som helst anledning att kritisera SvD för denna notis.
Nu vat jag inte om Flashback skrivit om Fossmos lufthålspermissioner. Men om man gjort det är det en väsentlig skillnad. Om uppgiften skulle komma från en anställd i kriminalvården skulle den personen kunna straffas för brott mot tystnadsplikten.
Skicka en kommentar