Att ta en registreringsskylt är inte stöld

Jag lider av en viss fascination för registreringsskyltar. Med spänning kastar jag mig därför på ett beslut som Högsta Domstolen avkunnade igår. HD kommer fram till att ett tillgrepp av en registreringsskylt inte är stöld. Registreringsskylten i sig är ett offentligt kontrollmärke som inte representerar något ekonomisk egenvärde och brottet blir i stället egenmäktigt förfarande.

Ann-Charlotte är 43 år och har avvikit från ett behandlingshem då hon nojig på amfetamin påträffas av polisen utanför Jokkmokk. I bilen finns en registreringsskylt som tillgripits från en annan personbil och Ann-Charlotte uppger att hon tänker använda denna skylt på sin egen avskyltade bil för att tillsammans med pojkvännen åka runt och tjuvtanka. Ann-Charlotte använder uttrycket blåsa och själv säger jag slanga.

Åklagaren bestämmer sig för att anhålla Ann-Charlotte så att hon inte ska kunna återfalla i brott. Därefter begärs hon häktad och tingsrätten häktar henne. Hon överklagar till hovrätten som kommer till samma slut som tingsrätten. Risken är uppenbar att hon återfaller i brott.

Men Högsta domstolen släpper henne då man konstaterar att brottet är egenmäktigt förfarande och inte stöld. I normalfallet kan man bara häktas om det för brottet föreskrivs ett års fängelse eller mer. Egenmäktigt förfarande har max sex månader i straffskalan och då går det inte att häkta personen.

Högsta domstolen konstaterar att stöld förutsätter ekonomisk skada för den som blivit bestulen. Ekonomisk skada är inte samma sak som att den drabbade tvingats till utlägg för att skaffa en ny skylt. Ekonomisk skada föreligger om det tillgripna har ett legalt marknadsvärde och HD konstaterar att man 1986 kommit fram till att registreringsskyltar är offentliga kontrollmärken. Sådana representerar inte något självständigt ekonomiskt värde och därmed är det inte stöld. I stället är de egenmäktigt förfarande. Ett något lindrigare brott som inte räcker för häktning.

Jag förstår men ändå inte.