Skytte träffar rätt

Som 47-åring har jag börjat känna att jag börjat bli sur gubbe på bussen. Det var länge sedan jag såg något barn eller ungdom resa sig för en äldre person. -Annat var det när jag var barn, tänker jag. Men vad värre är konstaterar jag att många försöker blunda när de ser en barnvagn i antågande mot bussen. Min fundering blir om detta fenomen är i tilltagande i och med att alltfler bussar har en sänkt ingång och barnvagnar faktiskt inte behöver lyftas för att göra entré. Men givetvis faller jag själv in i lunken och jag är till och med skraj för att resa mig från soffan i tunnelbanan för att på gentlemannamanér erbjuda en kvinna min plats.

Skyttes krossade knä
Idag hittar Skytte verkligen rätt i sin kolumn. Han skriver om hur hans vardag blir besvärligare när hans rörlighet försämrats på grund av ett krossat knä. Han beskriver hur de flesta medmänniskor saknar handlingskraft och initiativförmåga att hjälpa honom. Men han möter två undantag - en tågvärd på X2000 och en servitris i frukostmatsalen på ett hotell. Båda dessa änglar i vardagen [min anmärkning] är födda utomlands och Skytte filosoferar över att han plötsligt får en positiv bild av invandrare:

Ni ser själva. Så lätt är det alltså att falla i fällan och bli ett slags kulturell rasist. En sådan som genast tillskriver gruppen egenskaper på grund av att individer uppför sig på ett eller annat sätt.
Jag trodde att jag numera i huvudsak blivit be­friad från sådant. Att jag som anständig borgerlig ­intellektuell inte tror på generella egenskaper för en viss samhällsklass, en viss ras, nationalitet etc. Och plötsligt får jag anledning att fundera över att jag själv just hemfallit åt kategoritänkande: själviska sosse­svenskar, vänliga och omtänksamma invand­rare.

Detta leder i sin tur Skytte till att fundera att hans nymornade tankar uppkommit då han blivit mer blivit mer utlämnad till andras välvilja? Skytte skriver:

Innebär detta att jag är en pålitlig ­demokrat och antirasist endast så länge allt går mig väl? Och vilka politiska – och andra – konsekvenser drar jag i så fall av detta?

Skytte lovar en fortsättning och den ska bli spännande. Är han på väg att åter bli kommunist och har han plötsligt fått en annan syn på ordet solidaritet. Nej knappast. Vi kommer nog åter få se honom uttala att allt är sossarnas fel. För det kan väl inte vara så att han kommer att berätta för oss om änglarna som finns runtikring oss?

Jag längtar redan till lördag om två veckor då Skytte fortsätter sin krönika.

SvD, Skillnaden mellan njet och ett leende

Läs även andra bloggares åsikter om Göran Skytte