Av detta kan man dra slutsatsen att Engström levererar en förutsägbar ledare som sågar alliansen politik med fotknölarna. Men sådan är inte Engström. När har skriver om sina farhågor för den borgerliga miljöpolitiken gör han inte det, till skillnad från de flesta ledarskribenter, med utgångspunkten att den borgerliga regeringen är viljelös och splittrad. Engström är analytisk och även om han för fram kritik ser han också positiva sidor i politiken. Härmed skiljer han sig från både borgerliga och socialdemokratiska ledarskribenter.
Just därför är Mats Engström läsvärd.
När jag ändå är igång kan jag tipsa om Helle Klein krönika i måndags. Helle Klein avslutar:
Om svenska kyrkan i dag följde sin Luther skulle den ifrågasätta en produktionsordning där vi inte längre skapar utifrån vår nästas behov utan för vad som anses mest lönsamt på marknaden.Frågan är dock om hur många som är ense med Helle Klein. Kanske är det så att det som är mest lönsamt för marknaden kombinerar vår nästas behov.
I kortsiktighetens och ryckighetens tid görs vi till främlingar för varandra. Och för oss själva.
Aftonbladets ledare den 19 februari 2008 - Smitarna
Helle Kliein, Aftonbladet den 17 februari 2008 - Språket speglar alienationen
Läs även andra bloggares åsikter om politik, Svenska kyrkan
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar