New York Times skriver att Ponticellis syn på kriget var naturligt nedstämd. -Man sköt män som var fäder, saden han i en intervju och vid ett annat tillfälle uttalade han att krig är vansinne. New York Times berättar också att Ponticielli förvarade sina medaljer i en skokartong.
En annan fransk veteran, den 107-årige Raymond Cambefort avled den 16 januari i år. Men han erkändes inte officiellt som veteran eftersom han "bara" tjänstgjort två månader och två veckor av formellt tre månader.
Gunnar Hökmark skriver bra med anledning av Ponticellis frånfälle:
...det stora kriget, ett krig som i genomsnitt krävde 900 franska soldaters liv varje dag under de fyra år som det pågick. Sådant sätter sina spår i ett folks minne och en nations historia.Lazare Ponicelli, på Wikipedia
---
Den siste värnpliktige från 1914 skulle för oss inte innebära en påminnelse om de stora tragedierna , än mindre skulle hans bortgång ses som ett nytt blad i vår historia, av det enkla skälet att vi själva inte har den historien. Men Europa har den. Och därmed är den en av många utgångspunkter för vår framtid. Det finns inget som mer än detta definierar det europeiska samarbetet, engagemanget för integration och ett gränslöst Europa och vår förmåga att bidra till freden och stabiliteten. Och det är vår förmåga att övervinna den gamla tidens konflikter som gör oss förmögna och ansvariga för att ta itu med den nya tidens utmaningar.
Wikipedia, Surviving veterans of World War I
BBC, France's final WWI veteran dies
New York Times, Lazare Ponticelli, France’s Last Veteran of World War I, Is Dead at 110
Sydsvenskan
Andra bloggar om Första världskriget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar