Gotländsk isenkræmmer säljer olämplig leksak

När jag var på Gotland i förra veckan skojade jag om att jag behövde en kofot. Jag kom nämligen inte in genom en dörr som jag borde kunna öppna och då skulle "stora nyckeln" komma väl till pass. -Var kan jag köpa en kofot? frågade jag några förbipasserade. Dessa förstod lyckligtvis mitt skämtlynne.

Senare på kvällen slog det mig att det finns väldigt få järnhandlare nuförtiden. Kanske borde man skaffa en metalldetektor för att hitta en sådan detaljist. I Danmark däremot är det lätt att hitta en isenkræmmer.

Döm om min förvåning när jag i dagens Gotlands Allehanda läser att Järn AB Södertorg i Visby sålt metalldetektorer under en tid. Förvisso har det handlat om leksaker men de är fullt fungerande. Otroligt knäppt. Särskilt på en ö som gång efter annan hemsöks av samvetslösa gravplundrare.

I 6 kap. 18 § lag (1988:950) om kulturminnen anges att man inte får använda en apparat som kan användas för att på elektronisk väg spåra metall föremål under markytan (metallsökare). Det är även förbjudet medföra metallsökare på fasta fornlämningar annat än vid färd på sådan väg som är upplåten för allmänheten. Riksantikvarieämbetet och Försvarsmakten får använda metallsökare och länsstyrelsen kan i särskilda fall bevilja tillstånd. Typ om vigselringen tappats på gräsmattan.

Bloggar om Gotland