När jag på bussen i morse läste Svenska Dagbladets ledarsida blev jag en smula konfunderad över Per Gudmunsson inlägg med rubriken Behandla nazisterna som terrorister. Att tankarna och associationerna går till terrorism när ett antal nazister sitter häktade misstänkta för vapenbrott, grovt vapenbrott och förberedelse till grov skadegörelse är naturligt.

Men sedan spekulerar Per Gudmundsson fritt och möjligen även okunnigt. Gudmundsson hävdar nämligen att allt tyder på att dessa nazister tillhör en rörelse som är ägnad att ”injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller en befolkningsgrupp och med syfte att allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat. Det är rekvisiten för terroristbrott vilket innebär att vissa typer av brott kan rendera högre straff än annars och särskilda tvångsmedel sättas in. Lag om straff för terroristbrott är en lag som Sverige genomfört som en följd av Europeiska unionens rambeslut från 2002 med syfte att bekämpa terrorism.

Per Gudmundsson verkar inte helt nöjd med häktningsgrunderna och hävdar att de misstänkta borde prövas enligt grunden terroristbrott. Det verkar lite egendomligt och antyder att han inte litar på åklagarna. Men hade han frågat sin ledarskribentskollega Maria Abrahamsson borde han ha fått klart för sig att det inte finns anledning för åklagaren att plocka fram grövsta artilleriet vid den första häktningsförhandlingen. Det är ju när åklagaren skriver sin stämning det börjar dra ihop sig kring brottsrubriceringen och jag är helt övertygad att åklagarna kommer att yrka på ansvar för terroristbrott om rekvisiten är uppfyllda. Åklagarna behöver nog inga pekpinnar och tips från Svenskans ledarredaktion.

Frågan om terroristbrott har faktiskt prövats några gånger i Sverige.

1. Svea hovrätt fann 2006 att försöket till mordbrand i en irakisk vallokal i Kista och i Livets Ords huvudbyggnad i Uppsala inte var terroristbrott. En oenig hovrätt ansåg inte att gärningarna allvarligt kunnat skada en stat och man menade att rekvisitet skulle tolkas restriktivt och tillämpas på de för samhället farligaste gärningarna.

2. Svea hovrätt dömde 2005 två män för förberedelse till terroristbrott och förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse. De dömdes dem även för brott mot 3 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, m.m. då de samlat in och överfört pengar till den av FN klassificerade terrororganisationen Ansar al-Islam.

3. 2005 frikände Svea hovrätt tre personer (i tingsrätten fyra personer) som tillhörde en nazistcell och som åtalats för terroristbrott. Efter mängder av glaskrossning på skolor i Västerås åtalades männen för terroristbrott då åklagaren hävdade att gruppen hade planer på en nazistisk revolution. I planerna ingick även större attentat. Anledningen till att de friades från terroristbrott och endast fälldes för grov skadegörelse vara att rätten ansåg att det inte var styrkt att de åtalade tänkt fullfölja planerna.

Lag (2003:148) om straff för terroristbrott

Andra bloggar om terroristbrott,