2009-10-11

Verklighetens folk finns inte


Göran Hägglund gjorde knappast de borgerliga en tjänst när han på DN-Debatt den 18 september orerade föraktfullt om något som han betecknade som "Sveriges radikala elit". I mångt ett antiintellektuellt populistiskt utfall dikterat av en spin doctor. Hägglunds utspel verkar inte heller ha gett vind i opinionsseglet och igår presenterades en opionionsundersökning som visade att KD inte når upp till fyraprocentspärren.

Kratsar man i Hägglunds artikel inser man att den i realiteten handlar om ett ifrågasättande av jämställdheten och hbt-personers rättighetssträvanden. Knappast något som är ett signum för Alliansens arbete.

Men idag lossnar det för Hägglund när Claes Arvidsson på Svenskans ledarsida rycker ut till Hägglunds försvar. Arvidsson har nämligen tittat på nätet och sett monologen Neo, det liberala samhällsmagasinet som haft premiär på Malmö stadsteater. Arvidsson skriver:
Utan att ha sett mer än ett smakprov på nätet får jag intrycket att den handlar om en vit medel- klassman som känner sig sviken av ”klassförrädaren” Reinfeldt. Statsministern, gapar rollfiguren, låter både homosexuella och kvinnor komma
fram.

Att det på scener i Sverige spelats massor av pjäser i förra veckan verkar gå Arvidsson förbi. Han bara måste leta efter det kulturetablisemang som Hägglund svepande talar om. Kanske ser Arvidsson och Hägglund samma kulturetablisemang tala i Xerxes som igår hade premiär på Operan. Det går nämligen att se ett angrepp på småborgerlighet även i detta barockstycke om den persiske storkungen Xerxes. Hade premiären skett på Göteborgsoperan skulle den konspiratoriske kunna dra likhetstecken mellan brinnand bilar i förorter och det faktum att Xerxes brände ned akropolis. Även barock med dramatik och strovulenhet kan i fel betraktares ögon bli ett angrepp på "verklighetens folk".

Själv faller jag tillbaka på Sydsvenskans recension av monologen på Malmö stadsteater. Den recensionen ger en helt annan bild av pjäsen än den Arvidsson vill förmedla. Och Sydsvenskan är väl knappast symbolen för socialister.

Har Arvidsson verkligen inte träffat de väljare som efter egna misslyckanden överger moderaterna och sossarna. Jag har i alla fall mött dem som skyller allt sitt misslyckande på den sittande regeringen. Oavsett om statsministern heter Reinfeldt eller Persson. De har alltid funnits och historierna om dem ska berättas. De utgör nämligen grogrunden för fascism.

Liten reservation för att det inte är Claes Arvidsson som skrivit den signerarade ledarartikeln.

Aftonbladet
Bloggar om , ,

3 kommentarer:

Leif Ekstedt sa...

HBT-personers rättighetssträvanden - de är helt i sin ordning med dessa strävanden. Men hur i himlens namn kan någon ställa krav på Svenska Kyrkan, att det är en rättighet, som åsidosättes om inte HBT-par kan ingå äktenskap i Svenska Kyrkan. Själv tänkte jag mig,att Statens beslut,att se till att den nya äktenskpslagen blev lika för alla par var ett eftersträvansvärt mål. Vad betyder beslutet för alla HBT - ateister som tänker ingå äktenskap ,om Svenska Kyrkan inte ställde upp på detta?
Vad tänker Svenska Kyrkan på som inte efter ordentliga studier funnit ,att Svenska Kyrkan skall viga alla par oavsett sexuell läggning? Antingen får man avskeda de som inte delar deras trosuppfattning - för antingebn är det som den nya tolkningen kommer fram till. Att beslutet fattas av den politiska majoriteten i Kyrkomötet gör den inte trovärdig.
Partierna har fått in ett ben i Svenska Kyrkan som signalerar sekulära populistiska fördomar.
Alltså sekulärt och mänskligt är Statens beslut helt i sin ordning. Men Svenska Kyrkans beslut går utanför dess egen ordning.

Peter sa...

Författare till krönikan var väl Johan Wennström?

Tycker du bortförklarar detta bottennapp i stalinistisk propaganda som Malmö stadsteater satt igång.
Vad är det för kultur i att en fetlagd skattebetald överklass hånar liberal opinionsbildning och företagare?

Per Westberg sa...

Tack för upplysningen om vem som skrivit krönikan.

Peter har förstås sett pjäsen. Idag hörde jag en recension på radion och den var också bra.

Det stalinistiska i att människor genom egna misslyckanden överger det de tror på ser jag inte. Karlen i pjäsen tycker att Reinfeldt är samma skit som sossar. JAg har träffat många som har den inställningen. Inte minst människor med det framgångsrika livet bakom sig.