Skandias förre verkställande direktör Lars-Eric Petersson frias i hovrätten om trolöshet mot huvudman. Hovrätten menar, enligt Dagens Industri, bland annat att ingen som hörts i målet angett att Petersson rundat styrelsen när han beslutade om att lyfta bonustaket.
Den 25 maj 2006 skrev jag med anledning av att Lars-Eric Petersson fällts i Stockholms tingsrätt. Jag uttryckte tvivel att domen skulle hålla i hovrätten och jag tyckte det var beklagligt att Petersson var dömd på förhand av media och allmänhet. Vid min kommentar av tingsrättens dom ansåg jag att tre saker var värt att uppmärksamma särskilt.
För det första att vi skulle vara lite försiktiga innan hovrätten avkunnat dom - Petersson kunde ju komma att frias i hovrätten. Och så blev det.
För det första att vi skulle vara lite försiktiga innan hovrätten avkunnat dom - Petersson kunde ju komma att frias i hovrätten. Och så blev det.
För det andra att Petersson inte haft någon egen personlig vinning på de handlingar han fällts för i tingsrätten.
För det tredje att åtalet inte gällt renoveringar av lägenheter till personer i företagsledande ställning. Historierna blandas ihop och tre personer fälldes småningom till ansvar i hovrätten.
Mediadrevet och styrelsen sköt pianisten
Mediadrevet mot Petersson innebar att man sköt på pianisten. I debatten kändes det som att Petersson får klä skott för saker som andra personer åtalats för.
Mediadrevet mot Petersson innebar att man sköt på pianisten. I debatten kändes det som att Petersson får klä skott för saker som andra personer åtalats för.
Att det funnits en girighetskultur i Skandia är uppenbart och den finns säkert spridd ganska allmänt i näringslivet och organisationsvärlden. Men när vi tänker på Petersson borde vi fundera på hur vi själva skulle ha agerat om vi varit verkställande direktör på Skandia. I tingsrätten var en av de lagfarna domarna skiljaktig och menade att Petersson borde ha kunnat förlita sig på att Skandis chefsjurist skulle ha klargjort för Petersson att han inte hade rätt, att utan styrelsens tillstånd, fatta de beslut han gjorde.
Av detta kan man dra slutsatsen att de flesta av oss, eftersom vi i allmänhet tar råd av experter, antagligen hade fattat samma beslut som Petersson.
Som vd skall man dagligen fatta stora och svåra beslut med bolagets bästa framför ögonen. När man då, som i Peterssons fall, ställs inför faktum att ett antal mycket betydelsefulla chefer kan komma att sluta i företaget sågs det som en utväg att föreslå förändringar eller egentligen frysningar i ett avtal. Petersson var tvungen att fatta snabba beslut och måste då lita på medarbetare i sin omgivning. Av dessa tog han råd och fick expertutlåtanden men som beslutsfattare under tidspress var det han ensam som fattat beslutet. Nu visar det sig att han denna gång möjligen överskred sina befogenheter. De som kommit fram till detta är åklagare och vissa styrelseledamöter som kunnat sitta i lugn ro och analysera faktiska förhållanden. Detta var ju inte riktigt den situtation som Petersson befann sig i när han fattade beslutet.
Om nu Petersson hade fällts i hovrätten hade detta inneburit att lönekraven skulle ha ökat från de få personer som har kompetens att bli vd i stora företag. Vem vill riskera att hamna i fängelse på grund av de misstag man gör i jobbet? Alla gör vi större och mindre misstag varje dag men sällan får de så stora konsekvenser som det fått i denna affär. VD:ns tillvaro handlar inte om trevliga affärsluncher utan det handlar om att snabbt sätta sig in i nya situationer och snabbt göra överväganden där svaret inte är givet. Kring de flesta vd-beslut finns sannolikt en osäkerhetskänsla. Detta är ett av skälen till att de har bra betalt.
Vi får inte heller hålla för otroligt att det ofta sker formella kompetensöverskridanden men detta blir det ingen affär av om det visar sig vara lyckliga beslut. Vidare kan vem som helst inte bli verkställande direktör i ett börsnoterat företag även om det är många som tror sig klara jobbet. Vem som helst kan inte heller bli snickare, bilmekaniker eller flygsteward. Men sannolikt är det fler som är lämpliga för de tre sistnämnda yrkena än de som kan bli aktuella som vd i börsbolag.
Jag vet att jag inte skulle platsa som storföretags-vd och sannolikt inte heller så många som läser detta. Petersson skulle nog kunna ta mitt jobb men i likhet med mig vore han säkert inte den bästa skolvaktmästaren, sjukgymnasten eller bagaren. Alla har vi något vi är bra på.
Men det är också värt att hålla i minnet att Lars-Eric Pettersson i januari kommer att åtalas för skattebrott vilket bland andra uppmärksammas av Ekonominyheterna.
Inlägg
8 kommentarer:
Står du på Peterssons lönelista? Jag tror du har missuppfattat vad det handlar om. Det är inte hans yrkeskunnande som ifrågasatts utan att han har använt sin ställning till att roffa åt sig privat.
Helt underbart.
Hela sossesverige gottade sig åt domen i tingsrätten. Man kunde nästan höra de flitiga kommentatorerna tänka: -"Klart han skall sitta i fängelse det feta rikemanssvinet!" Aftonbladet har skrivit artiklar om hur mycket stryk han kommer åka på i fängelse. Artiklar som populasen på spårvagnar och tunnelbanan kunnat gotta sig åt.
Och så går hovrätten och friar honom. Eftersom han naturligtvis är oskyldig. (Är det någon som ska straffas är det den inkompetenta och oengagerade styrelsen. Men det kan naturligtvis inte vara straffbart att vara inkompetent.)
Grattis Lars-Eric till det feta indexfingret rätt i ansiktet på sådana som Helle Klein och hennes själsfränder. Jag har en känsla av att du aldrig kommer att bosätta dig i Sverige igen. (Det hade jag heller inte gjort om jag hade haft möjligheten.)
Just åtalet handlar nog inte till så stor del att Petersson "roffat åt sig". Det var andra personer som kammade hem storkovan på incitamentsavtalet.
Jag vet inte vad som avses med "sossesverige" men de som på förhand dömt Petersson tillhör nog alla politiska läger.
"de få personer som har kompetens att bli vd i stora företag." Ursäkta men där kan jag inte riktigt hålla med. Jag tror att den skaran är betydligt större än man brukar hävda (för att försvara oskäliga löne- och pensionsförmåner.) I de flesta storföretag finns det säkert inom organisationen ett antal personer som skulle kunna göra ett utmärkt jobb för en lön som skulle vara suveränt bra men inte orimlig som nu är fallet.
Löne- och pensionsförmåner i storföretagen sätts nog inte enbart efter professionell kompetens utan huvdsakligen efter kriteriet: "hur kommer 'marknaden' att reagera om vi tillsätter den här killen?" (Mycket undantagsvis: 'tjejen'.) Och marknaden reagerar positivt om den tilltänkte är en brutal typ som är känd för att kunna skära ner och outsourca utan hänsyn till anställda och lokalt näringsliv. Om man tillämpade andra kriterier som t.ex. "vem gör de bästa telefonerna; vem kan trygga tillväxten på lång sikt; vem tar socialt ansvar utan att äventyra en rimlig vinst" då skulle listan på "kompetenta" kandidater bli betydligt längre.
Jag kan inte yttra mig om Petersons juridiska skuld eller oskuld men jag tvivlar starkt på att han har den superkompetens som ger honom rätt att härja som han gjort.
En början av 80-talet jobbade jag i ett bangårdslag. Vid en diskussion en sen natt var det några av växlarna som var förbannade att ny generaldirektören Larsson som kom från Ericsson hade fått 120 000 kronor i månadslön. -Det är ju som tio av oss, sa en av gubbarna.
Växlingsbasen drog på sin pipa och svarade: -Men det är nog mer än tio gånger svårare att få tag på en gubbe som kan vara GD än växlare.
Om han hade rätt vet jag inte. Jag var själv nöjd med den lön jag hade och sa ingenting.
"Jag vet att jag inte skulle platsa som storföretags-vd". Ja men det gjorde ju inte han heller. Han körde Skandia i botten, personal fick sparken, företaget fick dåligt rykte och hundratals miljoner gick ner i egna och "kompisars" fickor istället för till pensioner som de skulle. Låta fattiga pensionärer stå för några få personers lyxliv. "Bra" jobbat.
Kommer han att betala tillbaka något? Nej, det brukar sällan tjuvar göra. Tjuvar som har kapital blir heller aldrig straffade. I alla fall inte i ett sådant land som Sverige blivit.
Nu får vi andra, skattebetalare, också betala rättegångskostnaden, inte ens den kommer han att stå för, trots att ett par miljoner är en futtighet i f.d. Skandia-chefernas värld.
Det här kommer att upprepa sig, var så säker. Efter alla skandaler i början av 90-talet sa man att det inte skulle ske igen, nu har det gjort det och det är bara att vänta några år till nästa gång. Människans minne är kort och det är det som de här personerna har med i beräkningen.
Carl M
Jag delar i princip din uppfattning. Men ansvaret delas av många.
Jag tycker att vi ska vara glada för hans skull.
Han har blivit hela Sverige spottkopp och allt ska vara hans fel bara för att han var delaktig i det hela.
När han friades skrev inte tidningarna om det bara för att de hade smutskastat honom under alla dessa år.
jag vet nog mara än de flesta och dom har inte ett stort hus i London.............
Skicka en kommentar