Kyrkogård, griftegård eller begravningsplats

Behövs ett nytt ord för kyrkogård
Jag lyssnade på det fascinerande SR P1-programmet Språket igår. Professor Lars-Gunnar Andersson fick från en lyssnare frågan om det inte behövdes ett nytt ord - gravgård - för kyrkogård. Brevskrivaren tänkte på att Maglarps kyrka utanför Trelleborg nu rivits och att det alltså inte längre finns någon kyrka vid den kvarvarande kyrkogården. Dessutom påpekade frågeställaren att det i Malmö, liksom i andra städer, finns särskilda kyrkogårdar där det aldrig funnits kyrkor. Gravgård vore ett lämpligt ord tyckte lyssnaren.

Lars-Gunnar Andersson påpekade att det finns ett religionsneutralt ord som man kan använda - begravningsplats - och att det inte finns behov av något nyord. Han menade också att det går alldeles utmärkt att använda ordet kyrkogård även om det inte finns någon kyrka. Enligt Andersson finns det flera exempel på ord som behåller sitt historiska ursprung i ny tappning och han exemplifierade med att gångjärn nu för tiden kan vara gjorda i plast.

Griftegård är vackert
Själv slår jag ett litet slag för ordet griftegård som förekommer på ett antal platser i Sverige (Bland annat i Sollentuna, Järfälla, Linköping, Motala och Partille). Ordet grift kommer från latinets crypta och grekiskans krypt. Ordet förekommer även i brottsbalksbestämmelsen brott mot griftefriden.

Legaldefinition
Det finns även en så kallad legaldefinition av ordet begravningsplats. I 1 kap. 1 § begravningslagen (1990:1144) anges begravningsplatser som områden eller utrymmen som är behörigen anordnade för förvaring av avlidnas stoft eller aska och somhar tagits i anspråk för detta ändamål, främst kyrkogårdar eller andra gravområden, minneslundar, kolumbarier eller urnmurar.

Mobilsamtal i kolumbarium
Via Bengt O. Karlsson webbkrönika Det dunkelts sagda får jag tipset att läsa bloggaren Stefan Johansson som skriver: "Vem talar hon med i columbariet". Det är en tänkvärd liten text och det slår mig att ordet kolumbarium ur latinets columba som är namnet på släktet duvfåglar. Kolumbariet är alltså duvslaget och duvan är allmänt en symbol för oskuld och fred men i kristendomen är den också en uppenbarelseform för den heliga Ande. Eftersom Stefan Johansson skriver om en kvinna som talar i mobiltelefon i kolumbariet tänker jag på brevduvor som befordrar meddelanden.