Öppen ansökan ger sämre urval

Regeringen slår stort på trumman när man i allt större utsträckning annonserar ut befattningar som verkschefer. Nu försöker man hämta billiga poänger genom att rekrytera ny rikspolischef i "öppenhet och full konkurrens".

Det låter bra men är bara trams.

Genom den öppna processen kommer många goda kandidater att avstå ifrån att söka. Vilken generaldirektör, kompetent jurist eller länspolismästare för den delen tar risken att stå med mössan och inte få jobbet. Många som eventuellt skulle kunna komma ifråga avstår att söka inför risken att betraktas som token som sökte jobbet han eller hon ju aldrig fick. Likaså är det väl knepigt för till exempel en verkschef att visa att han eller hon egentligen är intresserad av ett annat jobb. Sådant frestar på ledarskapet.

Till höga befattningar headhuntar man. Det funkar i näringslivet och funkar givetvis för en regering som har goda ambitioner. De tidigare rikspolischeferna Carl Persson, Holger Romander, Nils Eric Åhmansson, Björn Ericsson och Stefan Strömberg kan knappast beskyllas vara politurker. Sten Heckscher hade förvisso partibok men är även framstående jurist och erfaren ledare efter tiden som generaldirektör. Nils Eric Åhmansson var länspolischef när han blev rikspolischef. På grund av omständigheter han knappast kunde rå över blev hans tid som rikspolischef kort. Men vem tror att han hade sökt jobbet om det hade skett i konkurrens med ett antal generaldirektörer, någon generalmajor, en ICA-handlare och ett knippe poliskollegor.

Men i och för sig skulle det vara kul att se vilka polisassistenter, inspektörer och kommissarier som söker jobbet.

Om vi inte hade en offentlighetsprincip skulle nog läget vara annorlunda. Men offentlighetsprincipen vill vi väl ha kvar?

Jag ler också lite när statsministern talar om "folkets polischef". Det låter liksom lite DDR. Där hade man Volkspolizisten. :)

DN, SvD