För några år fanns det paralleller mellan Göran Skyttes ledarkolumn i Svenskan och ledarredaktionens övriga alster. Nu verkar detta vara historia och man kan undra hur länge ledarredaktionen tycker att Skytte håller. Den tidigare föreningen mellan kolumnisten Skytte och ledarsidan låg i att Skytte återkommande på ett tendentiöst sätt angrep dåvarande ärkebiskopen KG Hammar i allt denne gjorde. Dessa osakliga angrepp följdes upp av ett antal ledarskribenter som kritiserade Hammars sätt att förklara kristen tro. Något som några av ledarskribenterna, i likhet med Skytte, uppenbarligen ansåg utgöra ett politiskt hot.
Men när KG Hammar gick i pension och eftermälet blev översvallande positivt slutade Skytte tvärt i sina angrepp. De som lyssnat på och läst KG Hammar har i allmänhet en mer nyanserad bild än den som Skytte ständigt målade upp.
När Skytte idag skriver om intellektuella som vittnar om kristen tro är han knappast unik i sina iaktagelser och slutsatser. Kolumnen kan läsas med en gäspning även om sådana som jag blir glad över att Skyttes iaktagelser. Men för att platsa på på Svenskans ledarsida krävs det nog mer än att Skytte så förutsägbart petar in ett stycke som detta:
Det är ett tidens tecken i det som kallas ”världens mest sekulariserade land”. Vilket i och för sig inte är en helt korrekt beskrivning. Mera sant är att socialdemokratin i generationer gjort allt för att nedmontera kyrkan och ersätta kristen tro med devot tro på politikens och partiets förmåga att skänka folket goda gåvor från ovan. (En strävan som för övrigt är vetenskapligt belagd).
Det känns som att Skytte lider av någon form av Tourettes syndrom. I alla sina iaktagelser tycks han med jämna mellanrum och utan sammanhang i övrigt behöva utbrista:
Allt är socialdemokraternas fel.SvD, Inga lallande fånar som talar kristendom
Läs även andra bloggares åsikter om Göran Skytte, kristendom
Inlägg
17 kommentarer:
Bäste Westberg,
sakfrågan avstår jag att recensera, men att klistra nedsättande tillmälen på skribenter är lågt.
Att använda Tourettes syndrom som skällsord är dessutom särskilt föraktligt. Har du ingen medkänsla för de människor som lider av den sjukdomen?
Att skilja på don och person må kanske inte vara en svensk tradition i diskussioner, men gör tyvärr att sakfrågan hamnar i skymundan.
Vad vill du: angripa Skytte som person, eller att media används för personliga korståg? Är det senare unikt för Skytte?
Att använda funktionshinder som skällsord är avskyvärt. Jag använder diagnosen Tourettes syndrom som liknelse för ett beteende och ber om ursäkt för om detta uppfattas som olämpligt.
Tyvärr är det nog vanligt att vi i vårt språk använder sjukdomar och funktionshinder som beskrivning av egenskaper hos en person. Jag tänker på att man kan säga att någon är blind och döv eller att någon är paranoid. En av de vanligaste slitna och olämpliga uttryckssätten är att någon får ångest. Detta ord beskriver känslor kring bagateller som ligger långt från den psykiatriska termen ångest.
Skytte läser jag med behållning och hans avsikt är väl att väcka känslor. Även om jag inte i allt delar hans åsikter utmanar han mig och det är givetvis bra.
Förmodligen läser de flesta din kommentar på det sätt du beskriver, men det blir snabbt en trist atmosfär i diskussionen.
Som publicist får nog den omtalade och många med honom en hel del märkliga diagnoser.
Vore riktigt intressant att få se en lista på alla sjukdomar som allmänheten givit olika publicister...
Jag lämnar nu detta ämne, för att kanske se mer av sakfrågan.
Dagens samhälle är väl i stora delar ett resultat av de regeringar som innehavt regeringsmakten? Man kan kanske fråga sig ifall resultatet är proportionellt mot regeringsmaktens tidslängd. Något sådant samband torde väl finnas?
Mycket är därmed socialdemokraternas fel - men kanske inte allting...
Nu hör det nog till saken att de flesta reformer tillkommit i bred politisk konsensus.
Att kyrkan marginaliseras är tråkigt samtidigt som de sekularisering är något som vi ser över hela västvärlden. Men att det handlar om socialdemokraterna har jag svårt att tro. Även det kristdemokratiska partiet famlar för att till del marginalisera sig mot trosutövning.
Om vi går ut i Europa kan vi konstatera att katolska kyrkan, med undantag, för forna östdikaturer, verkar vara på tillbakagång. Bara den senaste månaden har vi sett två exempel i Italien och Spanien där massiva lärar- och studentprotester lett till att påven måst träda tillbaka i framträdanden.
Jag tycker att debatten blir alltmer ödmjuk inför kristna värderingar. Mycket är ställt på ända när den socialdemokratiske öppet kristne statsministern efterträds av en borgerlig statsminister som tar avstånd från tron.
Frågan är om Göran Persson var kristen. Han hade en allmän gudstro och denna liknade enligt Jan Guillou snarare den muslimska tron än den kristna. Var fanns tron på Jesus som Guds son och världens frälsare tydligt uttalad hos Göran Persson?
Fredrik Reinfeldt tillhör själv inte Svenska kyrkan men lär enligt egen uppgift besöka den ganska regelbundet då hans barn sjunger i kyrkokör.
I den borgerliga regeringen finns dessa uttalat kristna ministrar: Sten Tolgfors (baptist), Maria Larsson (frikyrklig, jag tror pingstvän), Mats Odell (pingstvän), Göran Hägglund (Svenska kyrkan). Beatrice Ask lär ha varit gift med en präst, men det säger inget om hennes egen tro. Anders Borg lär ha kallat sig kristen, men huruvida detta främst är kulturellt i kombination med en allmän tro på Gud eller om det är en bekännelse till Jesus som Guds son och sin personlige frälsare vet jag inte.
Visst finns det fler än socialdemokraterna som marginaliserat den kristna tron i Sverige, men den socialdemokratiska kyrkopolitiken a la Arthur Engberg har varit den största skadan som Svenska kyrkan någonsin råkat ut för. Nu sticker den upp sitta fula tryne i Västerås stift i samband med Lars Rydjes uttalanden i samband med biskopsvalet. (Den som läser äldre uttalanden i Kyrkans Tidning, jag tror 25/10, ser hur Rydje där ljuger och säger att valet inte ska påverkas av kandidaternas och elektorernas partitillhörighet.)
Visst kan Göran Skytte vara lite monoman, men i frågan om kyrkan och socialdemokratwerna har han en klar poäng.
Jag som dagligen träffar kristna människor som tillhör alla politiska partiet inklusive vänsterpartiet och miljöpartiet har svårt att se att det finns en politisk agenda att motarbeta kristna.
De enda inslagen av detta tycker jag mig se i den så kallad nyliberalismens mest extroverta uttolkare.
Kul att höra att Anders Borg kallat sig kristen. Det var verkligen positivt. Till din lista fogar jag att Lars Leijonborg har en bakgrund i Missionskyrkan.
Ja naturligtvis Lars Leijonborg som inte bara är pastorsson utan fortfarande med i Missionskyrkan. (Enligt mina folkpartistiska kontakter var för övrigt Lars Leijonborg vid interna möten uttalat emot s.k. homoadoptioner men röstade i riksdagen emot sitt samvete för att det annars hade skadat folkpartiet.)
Målet uttalas sällan som att motarbeta kyrkan. Snarare är målet att tömma kyrkan på sitt eget innehåll och fylla det med sin egen ideologi. Detta talade Arthur Engberg (S) om i klara ordalag när han försvarade statskyrkosystemet. Denna vilja till ideologisk omformering i fråga om just äktenskapslagstiftning är nog skälet föt fler än en kyrkopolitikers engagemang: "Visst kan vi släppa kyrkopolitiken, bara vi först fått med Svenska kyrkan på tåget vad gäller könsneutrala äktenskap." För skulle Svenska kyrkan sagt tydligt nej till ny äktenskapslagstiftning hade könsneutrala äktenskap varit politiskt omöjligt att driva igenom.
Sedan vill jag bara tillägga att det är farligt att försöka pressa in den kristna tron och kyrkan i ett politiskt fack. Själv har jag röstat på både miljöpartiet, centern, folkpartiet, kristdemokraterna och (en gång) även på socialdemokraterna. Däremot aldrig på vare sig Vänsterpartiet eller moderaterna.
Exemplet Skytte är bara ett som visar på avsaknaden av konservativa intellektuella (det har väl knappt funnits nån sen Stolpe). Det utarmar den politiska debatten, och drar löjets skimmer över de som försöker.
zoltan, man kanske skulle kalla det SOSSEFOBI
Blir inte riktigt klok på vad du vill med angreppet på Göran Skytte - anser du att den ende kristna skribenten som förekommer i den sekulära storstadspressen borde tas bort från SVD's ledarsida, eller ?
Detta med Göran P som en öppet kristen är väl ändå ett skämt. Visst, han ville bli präst en gång i tiden, men om det handlade om att kunna prata oemotsagt, eller en genuin gudstro är väl osäkert. Har själv tillhört Broderskapsrörelsen, tills jag insåg att det fanns nog ingen plats för vare sig Gud eller Jesus där. Om du kan ange ett enda uttalande eller förslag från socialdemokraterna under de senaste 25 åren, som varit positivt till den kristna religionen, är jag intresserad att ta del av det.
Skällsorden mot religiösa däremot, hittar man nästan dagligen bland (s)-märkta politiker. Knappast en slump, eller ?
Det vore bra om vi kristna slutade se sekulariseringen som någon form av komplott mot kristenheten.
När t ex arbetarrörelsen växte sig stark upplevde den att det inte behövdes någon Gud som stöd för kraven på rättvisa och människovärde.
Många kristna såg den inställningen som ett hot och ställde sig i motsättning till de folkliga strömningarna.
Det sekulära samhället behöver inte stå i någon motsättning till kristen tro. Ofta är det vi själva som skapar motsättningarna - helt i onödan.
Wadis
Jag ägnar mig inte åt något angrepp på Skytte. JAg är bara allmänt skeptisk till hans förutsägbara skriverier. Att han skyller allt på sossarna kan man inte missa om man läser honom regelbundet. Just nu öär det lyckligtvis ont om vänsterskribenter som ser allt ont i borgerlig politik.
I likhet med Leoh ser jag inte sekulariseringen som en komplott mot kristenheten och jag tycker till skillnad från Skytte att kristna i Sverige inte är förlöjligade överlag.
Broderskapare,
sossefobi? Vänligen utveckla varför någon som inte tycker exakt som du skall betraktas besitta någon fobi? Beskriv gärna också vad som måste ske för att fobistämpeln skall få tas av. Har vi inte redan avhandlat ämnet sjukdomar?
LeoH,
måste du ha bevis på att det kristna perspektivet undanträngs med avsikt? Några fruktansvärda dikeskörningar för den heliga sekulariseringen hittills: 1 miljon aborter (finns det inga preventivmedel i Sverige?), mord mellan barn, människohandel, ytterst märkliga tolkningar av Guds ord om äktenskapet, åldringar som torkar ihjäl i ensamhet.
Om du undrar vad allt detta har med sekularisering att göra; ja, då måste jag fråga dig som kristen ifall Tron bara handlar om att sitta på kammaren och bläddra i Bibeln? Ska vi kristna inte leva som vi lär - i stort som smått?
Denna linje av att allting nog är ganska fint, är det SvKs officiella hållning i alla frågor?
Vart tog kristendomsundervisningen i skolan vägen, varför uppstår panik då skolavslutningar riskerar att firas i kyrkor (med präst!), varför tog hotellkedjan Scandia (under en period) bort den så kontroversiella Skriften från sina hotell (men behöll porrkanalerna)...
Tåget går, men vart? Inte är det mot Guds rike i alla fall...
Det verkar vara flera på denna blogg som upplever att vi redan är i Paradiset.
Avseende politisk konsensus - det räcker med 1 röst i riksdagen, då övriga inte röstar emot, eller röstar alls? Och om politisk agenda - Humanisterna tillhör väl inget parti och RFSL tillhör väl inte heller något parti? Det handlar om vad allmänheten uppfattar som korrekt, och där är det knappast de politiska partierna som styr agendan, men däremot pressen och etermedia. Sedan är det intressant att se vilka partier som anammar den senaste trenden först (följa opinionsstämningarna kan det heta, eller ryggradslöshet i min ordbok)
Westberg: nu lär det bli fart på kommentarerna, fastän vi riskerar att glida ifrån ämnet...
Om det blir fart på kommentarerna blir jag glad.
Jag får väl då deklarera mina åsikter:
1. Att det var pinsamt att Scandic plockade bort biblarna.
2. Att det är bra att skolavslutningar i kyrkan ifrågasätts.
3. Att det var väldigt skänt att kristendomsundervisningen i skolan avskaffades. Efter ett samtal med en präst och pedagod i förra veckan är jag numera ganska övertygad att till och med religionsundervisningen borde avskaffas till förmån för livsäksådningskunskap.
Viktigast är att kristna vittnar om sin tro.
Zoltan
Ordet förbi är definitivt inte bara en klinisk term. Det är ett ord som i allra högsta grad kan användas i vanligt språkbruk för att beskriva en intensiv och irrationell rädsla för bestämda företeelser, Rädslan är irrationell på så sätt att dess styrka är överdriven i förhållande till situationens verkliga farlighet som NE uttrycker det.
Vad innebär det då att vittna om sin tro? Sorry, men om du svarar på denna fråga lämnar vi ämnet för detta inlägg och startar en annan diskussion. Kanske bättre att öppna en ny tråd?
Och avseende 1,2,3. Vill du skilja kyrkan från samhället? Ingen kyrka ska få "befläcka barnens sinne"? Varför är det bra att en tradition som varit en naturlig del av Sveriges arv skall elimineras? Som "invandrare" häpnar jag över den iver till självutplåning som präglar liberaler i detta land!
Slå vakt om traditioner! Och där är skolavslutning i kyrkan en sådan. Jag har hört från muslimer att de med glädje deltar i sådant! Det är bara rabiata kristofober som ser rött...
Vi verkar nog snabbt kunna bli överrens om att vi inte är överrens om ganska mycket.
Jag anser att alla kristna (och det utgör kyrkan, inte enbart prelater) skall synas mer och vara en naturlig del av tillvaron. Kyrkan är inte en skum byggnad som bevistas vid större megahelger, eller vid livsavgörande ceremoniella tillfällen...
Att vara kristen förpliktigar!
Tycker att det är dags för offensiv, efter decennier av defensiv!
Vi ses i Kungsträdgården 3e maj!
zoltan, om Gud finns finns han/hon ju oavsett sossar och kommunister och alla andra politiska grupperingar och åsikter.
Om man som Skytte inte kan erfara Gud, utan att börja yra om socialdemokraternas angrepp på Gud och Kyrka tycker jag det verkar lite "fobiskt".
Under sin proggtid angrep han ju också sossarna men då var det ur politisk synvinkel, vilket jag anser att det är nu också, fastän ur helt motsatt politisk syn.
Skicka en kommentar