Riksrevisor Claes Norgren avlämnande nyligen en rapport där han uttalade att staten inte fullt ut tagit sitt ansvar för att säkra kvaliteten i privat äldreomsorg. Riksrevisorn menade bland annat att de avtal som kommunerna sluter med privata vårdgivare ofta saknar tydliga krav på kvalitet och insyn. Riksrevisorn skriver:
Handlingar som upprättas hos de enskilda utförarna är inte allmänna, men i de fall kommunerna har ett entreprenadavtal med utföraren ska medborgarnas intresse av insyn beaktas i avtalet. Vidare gäller inte meddelarfrihetens skydd mot efterforskning och repressalier från arbetsgivaren inom privat verksamhet. Det är även oklart om personalen omfattas av samma skydd för sin yttrandefrihet som offentligt anställda har gentemot sin arbetsgivare. Sammantaget innebär detta enRiksrevisionen rekommenderar nu regeringen att utreda vilken rätt de privatanställda har att yttra sig om förhållandena på sin arbetsplats. Redan 2001 mottog dock dåvarande statsrådet Britta Leijon en utredning om yttrandefriheten för privatanställda men av denna blev inte så mycket. Kanske går det bättre denna gång. Yttrandefrihet för privatanställda, Ds 2001:9
risk för att missförhållanden inom privat bedriven äldreomsorg inte upptäcks.
Lagändringar är nödvändiga
Detta är en bra uppmaning. Sannolikt krävs lagändringar för att tillförsäkra insyn från allmänheten och ett reellt meddelarsskydd för de anställda. Men tyvärr tror jag inte att man kommer att nå hela vägen fram. Många vårdföretag har utländska ägare som sannolikt är helt främmande för den svenska offentlighetsprincipen.
Attendo Care vill väl - men räcker det
I ett pressmeddelande från Attendo Care läser jag:
Lagen om meddelarfrihet gäller formellt inte anställda på privata företag, men Attendo Care har valt att låta dess principer även gälla sina medarbetare. Företaget anser sig inte ha någonting att dölja utan vill tillämpa öppenhet och insyn i sin verksamhet.Det är en bra ansats men frågan är vad uttalandet verkligen står för. För det första är det felaktigt att tala om "Lagen om meddelarfrihet" (Någon sådan lag finns ju inte).
För det andra kan man inte säga att man valt att tillämpa meddelarfrihetens principer. På sin höjd kan man möjligen ha meddelarfriheten som riktmärke. Jag litar på Attendo Care men tror dem inte när de säger att de vill tillämpa öppenhet och insyn i sin verksamhet. De lär exempelvis knappast vara öppna med sin redovisning av ekonomin av rent affärsmässiga skäl.
Förhoppningsvis är man tolerant med medarbetare som kritiserar verksamheten men det är långt till att säga att meddelarfrihetens principer gäller i verksamheten. Man kan ju fråga om den chef som letar källan för uppgifter i media skulle drabbas av påföljder vilket ju är fallet i offentlig verksamhet.
Företagarna har tidigare varit negativa
Jag avslutar med ett utdrag ur Företagarnas remissyttrande över utredningen (Ds 2001:9) förslag om utökning av tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagen:
Riksrevisionen, Statens styrning av kvalitet i privat äldreomsorg (RiR 2008:21)---
Upprepade misslyckanden leder normalt till konkurs, företaget försvinner från marknaden, andra aktörer tar dess plats, den som har satsat kapital i företaget förlorar ofta detta medan de anställda vanligen hålls skadelösa genom regler om
lönegaranti. Det finns inget behov av att införa en yttrande- och meddelarfrihet för att sådana affärer ska komma till allmän kännedom eftersom det handlar om ett normalt förfarande på en marknad.
Det kan hävdas att situationen blir annorlunda om företaget utför uppdrag åt det offentliga, till exempel driver barn- eller äldreomsorg. Men inte heller i dessa fall handlar det om förvaltning av gemensam egendom eller om myndighetsutövning. Också sådana företag har ett intresse av att företagsinterna förhållanden, företagshemligheter mm, hålls inom företaget. I det privata livet ingår de enskilda en mängd överenskommelser av civilrättslig eller rent personlig karaktär, där det ligger i sakens natur att man måste vara lojal mot den andra parten och inte bringa till allmän kännedom det som bör stanna parterna emellan. Det torde finnas en bred förståelse för att det förhåller sig på det sättet. Ett anställningsavtal i ett privat företag är en sådan överenskommelse.
Bloggar om yttrandefrihet
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar