Att vrida tiden tillbaka och ge kungen mer makt och funktion kan tyckas vara att stärka monarkins ställning. Men i själva verket kan sådant trams få motsatt effekt. Kraven på republik kan dyka upp fortare än man tror. Låt oss för allt i världen värna om den funktion och de uppgifter kungen nu har som statschef. Stärk inte kungens ställning. Så behåller vi monarkin och det goda som finns i den parlamentariska monarkin.
Så här skriver moderaten Annicka Engblom (bilden) i en motion till riksdagen:
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att låta statschefen överta de uppgifter som enligt 6 kap. 2 § första stycket regeringsformen i dag åvilar talmannen i samband med att statsminister ska utses.
Vadå grundlagsförfattare?
Engblom skriver att monarkens roll i statslivet reducerades i så stor utsträckning som det var möjligt utan att ta steget fullt ut och avskaffa monarkin i och med 1975 års regeringsform. Hon menar att de svenska grundlagsförfattarna i flera avseenden gick längre när det gällde att minska monarkens uppgifter än vad som är fallet i alla andra parlamentariska, demokratiska monarkier. Tiden är nu mogen att rätta till en del av detta, tycker hon.
Nog är det litet lustigt Annicka Engblom talar om "de svenska grundlagsförfattarna". Kanske tänker hon på ordet grundlagsfäder. Det är ju ganska oväsentligt vilka som var grundlagsförfattare och om de gick för långt eller inte eftersom riksdagen klubbat regeringsformen i stor enighet. Förhoppningsvis är det riksdagen som betraktas som grundlagsfäder och de lagkloka och förtroendevalda som deltog i grundlagsberedningen ska vi nog inte haussa upp för mycket.
Carl XVI Gustafs fantastiska valspråk
Tänk om Annicka Engblom funderade lite på Carl XVI Gustafs valspråk - "För Sverige i tiden". Det är just framgången i att ge monarken som statschef en i allt ceremoniell, symbolisk och representativ plikt som ger oss förutsättningar att behålla monarkin i modern tid.
Sanningen är ju den, att om kungen idag haft samma ställning som enligt den tidigare regeringsformen, hade folket ropat på republik. Nu valde vi att genom den så kallade Torekovöverenskommelsen reformera statsmakten. Kungen är fortfarande statschef men har i det mesta ceremoniella och representativa plikter. Allt värdigt ett demokratsikt samhälle.
Viktigt med symbolik
Riksmötets öppnande är ett sådant starkt symboliskt inslag i regeringsformen. När kungen förklarar riksmötet öppnat gör han det som gäst hos folket. Det är mycket sympatisk och mycket bättre än att riksdagen, som tidigare, skall knalla hem till kungen.
Gustaf V valde 1907 att inte låta sig krönas. Han tog då bort en gammal stark och symbolladdad tradition. Naturligtvis gjorde han det för att markera en ny tid. Han var klarsynt nog att inse att kröningsceremonier och smörjelser hörde till det förgångna och en tid som inte skulle komma åter. Knappast heller en tid vi saknar med kungar som många gånger var enväldiga.
Tvåla till denna motion
Att befria kungen från uppgiften att ute eller lämna förslag på statsminister var verkligen bra. Det är en politisk uppgift och skulle försvaga kungens ställning om han tvingades in i detta.
Annicka Engbloms motion är en smula historielös och patetisk. Rent ut löjeväckande och på gränsen till melodramatisk. Förra året avslogs en motion i samma ämne med hänvising till den pågående grundlagsberedningen. Då hade hon en medmotionär i juris doktor Andreas Norlén. I år har han nog läst på och inser att motionen inte stärker monarkins ställning.
Inlägg
3 kommentarer:
Tja
Dret fungerar på det här sättet i andra monarkier i västeuropa. Varför är vi så förbannat speciella? Eller är vi bättre än alla andra ankerna?
Om man funnit en bra for tror jag att det är olämpligt att backa. Monarkierna är trots allt i minoritet i Európa.
I många europeiska länder är kungen eller drottningens uppgifter vid regeringsbildning inte konstitutionellt reglerad. Sedan är det så att motionären yrkar att statschefen ska överta de uppgifter som talmannen idag har vid regeringsbildning. Det är talmannen som överlägger med partiledarna om vilket eller vilka partier som ska få i uppdrag att bilda regering om den sittande regeringen avgår. Denna uppgift och ställning har ingen kung i Europa. (Rapport 2007:1797 från riksdagens utredningstjänst)
Det enda raka vore att låta kungen återfå uppgiften att utse statsminister. I motsats till talmannen är kungen partipolitiskt neutral och det är viktigt i jämna parlamentariska lägen. Talmannen tillhör ett parti och kan gynna detta.
Torekovskompromissen gick alldeles för långt när det gällde att reducera monarkin. Svenska folket har aldrig i en folkomröstning godkänt dagens undermåliga grundlag men sin mycket svaga monarki. Att svenska folket skulle ropat på republik om kungen hade fler befogenheter är ett mycket illa underbyggt argument utan någon täckning i verkligheten. Svenska folket uppskattar monarkin och vill säkert att monarken också skall ha vissa befogenheter.
Skicka en kommentar