Tidningarnas så kallade experter är nog inte alltid objektiva sanningsvittnen. Att påstå att offenlighetsprincipen inskränks om de så kallade Tsunamibanden hemligstämplas är snömos och nog är det uppseendeväckande att en av dessa experter vet hur regeringen argumenterar i en proposition som inte kommer att läggas ännu på några månader. Expert kan man kalla sig men någon insikt om hur en proposition växer fram i regeringskansliet behöver man uppenbarligen inte ha. Dessa experter är inget annat än tyckare. Sådana är viktiga men de ska inte åsättas epitetet expert. Det är inget annat än tendentiös journalistik.
Regeringen kommer på måndag i en remiss till Lagrådet föreslå att sekretessen på de så kallade tsunamibanden ska vara 70 år. TT eller om det är en redigerare på DN får detta till att "Regeringen mörkar tsunamibanden.
Två så kallade experter uttalar sig. En av dem är journalisten är journalisten Anders R Olsson som säger att regeringen fortfarande inte visar vilken konkret fara det skulle innebära om bandens innehåll blir känt. Den andra "experten" är juristen Jeanette Gustafsdotter som talar om en urvattnad offentlighetsprincip då tsunamibanden har information som inte längre finns någon annanstans.
Både Olsson och Gustafsdotter är personer med stor sakkunskap men nog är det lite olämpligt att välja just dessa två personer och ge dem en neutral benämning som expert. Även om de har stora kunskaper är de också personer som, i likhet med mig, har en bild och en klar uppfattning i frågan. De är alltså knappast några "neutrala experter". Kanske hade det varit mer sakligt att lyfta fram någon som hade en annan uppfattning än just dessa experter. Kanske är Gustafsdotter totalt ointressant eftersom hon är tillträdande vd för Mäklarsamfundet och för närvarande arbetar som vice vd/kommunikationschef på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) och lär väl med detta tvingas lämna arenan som debattör på detta område. I detta fall har hon mer journalistglasögon på sig än jurists dito.
Dessutom vill jag på goda grunder hävda att de har fel i sak.
För det första verkar folk tro att det finns något magnetband som är fullt av information om händelserna i regeringskansliet i samband med tsunamin. Så är det inte. Det finns ett säkerhetsband som innehåller stora mängder av dokumentationen i statsrådsberedningen vid samma tid men givetvis är det inte exklusivt ett material som är begränsat till just tsunamin. För det andra har den så kallade Katastrofkommissionen gått igenom banden och därefter reviderat uppfattningen av aktiviteten i Statsrådsberedningen i samband med tsunamin. Det finns alltså inget mer att hämta på banden.
Anders R Olsson säger att regeringen inte angett vilken konkret fara det skulle innebära om bandens innehåll blev känt. Då missar han att dessa band till övervägande del innehåller uppgifter som inte handlar om just tsunamin. Dessutom sådan kommunikation som inte skulle bli allmän handling enligt den definition som vi förhoppningsvis är överens om. Att Olsson vet hur regeringen kommer att argumentera i en proposition som inte lagts ännu är också en smula överraskande. Så är det givetvis inte. Han tror bara att han vet och möjligen har han tagit del av den ännu inte offentliggjorda lagrådsremissen.
Likaså är Gustafsdotters farhågor om inskränkning i offentlighetsprincipen snömos. I själva verket innebär ju det faktum att just de så kallade tsunamibanden bevaras att de kan användas av forsknngen i en framtid. Enligt det vanliga regelverket skulle ju dessa band ha gallrats. Just det faktum att vi får mer och mer datakommunikation innebär snarare att offentligheten stärks. Sådant som tidigare avhandlats på telefon eller i samtal kan numera i större utsträckning komma att bli allmän handling. Detta snarare stärker än urholka offentlighetsprincipen.
SvD, SvD, Sydsvenskan
SoU 2009:5, Säkerhetskopiors rättsliga status
SoU, 2007:44, Tsunamibanden
Bloggar om säkerhetskopior, tsunamibanden, offentlighet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
8 kommentarer:
Må vara att alla som kallas experter inte är experter, men nu trampar Du själv snett eftersom det inte finns något som hindrar att regeringen beslutat om 70-års sekretess på allt på banden som inte rör tsunamikatastrofen och t.ex. 25 års sekretess på speciellt känslig information som rör Rikets Säkerhet som finns med bland tsunamikatastofens noteringar på säkerhetskopian.
Att införa en generell sekretess för säkerhetskopior är inte "snömos". Det skulle innebära att de kan göra en säkerhetskopia och sen med avsikt förstöra originalet. Då kan de sen påstå att de inte har någon offentlig information som kan lämnas ut. Skulle du vilja ha ett samhälle där en regering håller allt hemligt för befolkningen? Nästa steg kanske är att införa storskalig censur så att folk inte får läsa vad som helst. Då får du se ett internet där du inte kommer åt något, precis som i Kina.
Dessutom: Offentlig information är och förblir offentlig och lagar kan inte införas retroaktivt (banden finns redan). Retroaktiva lagar skulle strida mot EU-konventioner och vi kan åka ut ur EU om det skulle införas.
norah4you
Nu har du nog missförstått det eventuella lagförslaget. Säkerhetskopior har av doktrinen alltid förutsatts vara så kallad teknisk mellanlagring och inte utgjort allmän handling. Nu klargör förhoppnisgvis riksdagen det som tidigare gällt. Självklart ska man kunna gallra säkerhetskopior. Situationen blir annars ohållbar. Säkerhetskopior innehåller massvis med information som inte utgör allmän handling. Dels kan det handla om tjänstemännens privata korrespondens och dels kan det handla om sådan intern kommunikation som vare sig är inkommen eller upprättad handling. I stället för att bevara säkerhetskopior som allmän handling är det viktigt att vi ser till att det finns en god offentlighetsstruktur hos myndigheterna och att det som i lagens mening är allmän handling verkligen bevaras.
Om säkerhetskopior skulle utgöra allmän handling är det stor risk att tjänstemännen blir överdrivet försiktigt och inte kommunicerar via till exemple e-post. Dett skulle kunna innebära en inskränkt offentlighet. Även om man bestämmer 75-årig sekretess är det full möjligt att viss material kan lämnas ut tidigare. Men grejen är att vi nog kan utgå ifrån att banden inte har något mer att tillföra. Det har ju en ópartisk utredning visat.
Anonym hr nog också missuppfattat. Säkerhetskopior är till för skydd av data. Om någon skulle förstöra något som utgöra inkommen eller upprättad handling gör de sig skyldiga till tjänstefel och säkerhetskopior har ingen betydelse för detta.
Som jag tidigare skrev är en generell sekretess för säkerhetskopior inte rätt. Att sekretessbelägga totalt väcker bara ilska och olika teorier om vad som egentligen pågår.
Det bästa är om det regleras i lag att om en säkerhetskopia är det enda som finns så skall (måste) handlingar som finns där återställas och att man sen kan begära ut dem var för sig enligt den ordning som gäller för ordinarie material. Om handling A är hemlig och B inte är det så ska det inte påverka möjligheten att få ut B bara för att det finns på samma media som A.
Helt rätt, anonym. Att ha offentliga dokument som inte är tillgängliga för allmänheten men är tillgängliga vid behov för de inom organisationen är som att inbjuda till missbruk (på många ställen skulle man annars kunna radera känslga dokument och sedan med ett enkelt kommando kunna återställa dem). Naturligtvis bör dokumenten som bara finns i säkethetskopior anses som tillgängliga och kunna begäras ut var för sig (om de skulle varit det annars). De bör helt enkelt bara ses som ett alternativt lagringsmedia (vilket de också är).
En allmän handling kan var offentlig eller hemlig. En säkerhetskopia innehåller både sådant som kan vara allmän handling men också material som inte är allmän handling. Att sådant som inte är allmän handling skulle kategoriseras som allmän handling vore förödande. Det som utgör allmän handling ska givetvis finnas tillgängligt och får inte gallras. Om någon begär att ta del av det ska utlämnande ske om man inte kan hänvisa till sekretess.
Men säkerhetskopior är inte alternativ lagring. De är till för att kunna återkskapa förlorat material oavsett om det rör sig om allmän handling eller inte. Att tro att säkerhetskopior skapar säkerhet för offentlighetsprincipen är fel. Det är genom god offentlighetsstruktur vi värnar offentlighetsprincipen.
Säkerhetskopior i sig skapar visserligen inte säkerhet för offentlighetsprincipen, men att undanta dem öppnar för att gå runt den.
Att säkerhetskopior inte är alternativ lagring köper jag inte. Att kopiera ut datafiler till ett USB-minne för backup för att sedan radera orginalet gör inte att filerna på något sätt inte är lagrade.
Oavsett vad som är rätt och fel i frågan är diskussionen intressant ur flera perspektiv:
1) Innan valet var det ett himla liv på de borgerliga över "socialdemokraternas mörkande" och allt var det var. Efter valet, när de fått klarhet i vad det var för information, så byter man fot.
- För mig är det ett bra tecken på att grejerna inte bör vara offentliga. Den nuvarande regeringen kan väl knappast anklagas för att vilja skydda den föregående?
2) Journalisternas makt. Det finns f-n ingen yrkeskår som är så självtillräcklig och så totalt i avsaknad av självkritik. Vilka andra kan i en offentlig diskussion ALLTID räkna med att få sista ordet? Vilka andra kan alltid slå bort kritik med argument som "pressfrihet", "demokrati" om de får kritik? Frihet för journalister, men inte för politiker, tycks det.
Skicka en kommentar