Genom att befolka texten med en psykiskt sjuk person och dennes anhöriga får Leijonhufvud läsaren att se bortom de tragiska rubrikerna där psykiskt sjuka begår brott. Förhoppningsvis väcks en och annan läsare från den förenklade beskrivningen av problemet att psykiskt sjuka personer som begår brott. Det handlar ju om gärningsmän som inte har rådighet över sina handlingar. Det är svårt för oss som är friska att förstå men framgår med tydlighet när man tänker bortom sitt eget jag.
De senaste dagarnas rapporter om våld mot anställda i psykvården understryker att det inte handlar om fängelse för förövare som är psykiskt sjuka. När det gäller det problemet inser vi att det handlar om arbetsmiljön för personalen och fortsatt vård.
När regeringen funderar i denna riktning slås man av att det finns influenser från Sverigedemokraternas förenklade och populistiska handlingsprogram för Kriminalpolitiken.
Där uttalas: Den rättspsykiatriska vården avskaffas som påföljd för brott. Den som av domstol förklaras skyldig till brott ska, om inga särskilda skäl talar emot detta, kunna dömas till fängelse även om han begått brottet under inflytande av psykisk sjukdom, eller därmed jämställt tillstånd. Den dömde inleder då strafftiden på psykiatriskt sjukhus inom kriminalvården och överförs efter tillfrisknandet till fängelse för fortsatt avtjänande av strafftiden. Skulle den som avtjänat strafftiden fortfarande vara sjuk vid strafftidens slut, ska denne överföras till sjukhus utanför kriminalvården.
En skrämmande människosyn där man glömmer bort att det sedan många år finns en möjlighet att döma psykiskt sjuka gärningsmän till särskild utskrivningsprövning. En domstol tar alltså ställning till frigivning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar