Feltänkt

UPDATE: Med förvåning noterar jag att SvD idag refererar till en polisman på Rikskriminalen som tycker att det är bra att sexköp kan straffas i Sverige även om handlingen inte är straffbar i landet för gärningen. Det är lite egendomligt att man oreflekterat applåderar ett inslag i lagstiftningen som ska användas restriktivt i ett land som vill kalla sig rättssäkert och som hyllar legalitetsprincipen. Som vanligt gäller att man ska sitta i båten och fundera innan man gör avsteg från viktiga principer.

Att straffa någon i Sverige för en handling som denne begått i ett land där gärningen inte är straffbar är i grunden fel. Legalitetsprincipen är en viktig utgångspunkt som innebär att ingen ska straffas för brott utan stöd i lag. I vissa fall kan det dock vara motiverat att göra inskränkningar i den viktiga principen om dubbel straffbarhet. Så är till exempel fallet med våldtäkt men då handlar det om en gärning som i princip är straffbar enligt de flesta rättssystem. När det dock gäller sexköp är det att gå för långt att ge avkall på kravet på dubbel straffbarhet så länge denna gärning bara är straffbar i ett fåtal länder i västvärlden.

Läsaren av denna blogg vet att jag är anhängare av den svenska sexköpslagen och att jag är övertygad om att det inte lär dröja många årtionden innan hela Europa har liknande lagar. Det som idag ter sig som utopiskt kommer att bli en realitet när medvetenheten ökar om att sexhandeln kantas av tvång, människohandel och annan grov brottslighet.

Idag är det böter eller fängelse i högst sex månader i straffskalan och med tanke på att fängelse sällan eller aldrig döms ut kan det finnas skäl att justera straffskalan något. Det känns inte helt rätt att sexköpsbrottet jämställs med snatteri. Ett kortare frihetsberövande skulle kanske få dessa män att inse att de begått en brottslig gärning riktad mot utsatta kvinnor som realiteter ofta är delar i en människohandel, det vill säga slaveri. Först efter ett kortare frihetsberövande kanske de kan få ett perspektiv på sitt eget beteende. Som det är nu verkar det värsta straffet bestå i att polisen skickar kallelse till förhör och att åklagaren strafföreläggande levereras till privatadressen så att frun eller sambon kan fatta misstanke.

Vänsterpartiet föreslår nu att sexköp ska vara ett sådant brott för vilket man kan dömas i Sverige även om brottet skett utomlands och var straffritt. Det är obegripligt att politiker från andra partier är försiktigt positiva till ett sådant förslag.

Möjligheten att straffa gärningar i Sverige som inte är olagliga i andra länder måste förbehållas ett begränsat antal brott. Grundregeln för att straffa någon för ett brott som begåtts utomlands måste vara att brottet är straffbart också i landet där gärningen ägt rum - så kallad dubbel straffbarhet. Denna princip är i grunden ett utflöde av legalitetsprincipen, som bland annat innebär att ingen kan straffas för brott utan stöd i lag. Idag kan en gärningsman straffas i Sverige för våldtäkt, sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande, sexuellt övergrepp mot barn, grovt utnyttjande av barn för sexuell posering och koppleri som begåtts i ett land där dessa handlingar inte är straffbara.

Alla dessa brott är sådana brott som i regel är straffbara i västvärlden. Detta motiverar ett avsteg från legalitetsprincipen. Det finns ett särskilt skyddsintresse för vår rättsordning. Men att straffa sexköp som begåtts i länder där detta inte är olagligt är fel. Att bevissvårigheterna är stora bör man också ha med i bilden.

Det är fullt tillräckligt att lagens långa arm kan nå den som vid tjänstgöring utom riket tilhör utlandsstyrkan inom Försvarsmakten eller Polisen och eventuellt köper sexuella tjänster i länder där det inte är straffbart. Här hemma i Sverige bör vi inrikta oss på att spana på och lagföra inhemska sexköpare.

SvD, SvD, Aftonbladet

Bloggar om sexköpslagen, prostitution