Det var inte mycket att bli arg över

Idag går Göran Skytte igång på två kvinnliga litteraturkritiker från P1:s Nya vågen. I vanlig ordning blir Skytte förnärmad av ett slarvigt uttryckssätt kring kristen tro. Vad Skytte dock borde ha reflekterat över är att kvinnliga recensenter i allmänhet sågat den aktuella boken samtidigt som män höjt den till skyarna. Detta är väsentligt intressantare än att som Skytte yla om politisk korrekthet. När jag själv lyssnade på radioinslaget, som var ganska långt, hörde jag inte ens de ord som Skytte går igång på.

Göran Skytte är arg på Ulrika Milles och Louise Epstein som i P1:s Nya vågen sågat Carl Johan Vallgrens nya bok Kunzelmann & Kunzelmann. Det som upprör Skytte är att recensenterna sorterat in boken i ett reaktionärt fack utifrån att de båda kritikerna bland annat gör sig lustig över ett barndop i handlingen.

Även hos mig kan kanske svepande och oförstående formuleringar kring kristna handlingar väcka känslor men att som Skytte kalla det en dos politiskt korrekt poserande och hånfullheter verkar överdrivet. Jag begriper inte vad som får Skytte känna att det skulle vara politiskt korrekt att inte förstå eller känne nyfikenhet på religionsutövning. Det är givetvis lika politiskt korrekt att erkänna nyfikenhet och sökande.

Personligen betraktar jag ofta radiorecensioner som skämt och excesser i snobbiga uttryck. Frågan är vem som bryr sig vad som pladdras i en radiostudio. Skytte är som vanligt ganska förutsebar men läser man SvD:s av recension av boken från förra veckan förstår man varför de två kritikerna kopplar till tredje riket. Boken utspelar sig nämligen till stor del i den kontexten.

Skytte avslutar: "Man längtar efter luft och ljus. Som någon sade". Vem denne någon är vet jag inte men jag anar att Skytte syftar på Strindberg i Esplanadsystemet där den korrekta texten lyder: "Ha! Tidens sed: att riva hus! Men bygga upp? -- Det är förskräckligt~"-- "Här rivs för att få luft och ljus;är kanske inte det tillräckligt?"

Den dikten handlar om kåkstäder och hur man bygger de breda gatorna Karlavägen och Narvavägen. Gamla träkåkar ger plats för en bred gata och stora hus i sten. Det är bara när vi river vårt hus och slutar känna oss kränkta av två harmlösa radiokritiker som vi får luft och ljus.
Lyssna på Nya vågen från den 27 januari 2009, inslagen börjar 31:20 in i programmet