Att namn ibland kan stavas fel förstår jag. Men min erfarenhet är att journalister vinnlägger sig om att stava namn rätt. Häromdagen skrevs ganska mycket om statsrådet Sven Otto Littorin och det var nog bara i bloggosfären någon skrev "Sven-Otto". Idag blev jag intervjuad av TT och som vanligt kontrollerade journalisten stavning på mitt namn. Ordning och reda ska det vara.
Av någon anledning är namnet Westberg väldigt svårt och många säger Westerberg. Det gör mig ingenting men jag förstår inte varför. Med ett litet leende läser jag att Länstidningen i Östersund slarvar idag när man ömsom kallar talmannen "Per Westerberg" ömsom "Per Westberg".
I höstas var jag på en lunch med bland andra talmannen Per Westerberg. Jag skrämde upp mina kollegor med att jag skulle fråga talmannen om han hade problem med sitt namn. Det var givetvis bara ett skämt från min sida eftersom jag trots allt har en viss förmåga att hantera den naiva spontaniteten när det verkligen gäller.
Döm om min förvåning när jag tar talmannen i hand. Han tittar på min badge och utbrister: -Jag brukar ofta bli kallad "Per Westberg". Jag berättar om min erfarenhet att bli tilltalad Per Westerberg och vårt samtal går igång. Jag drar bland annat historien om när brorsan Bengt blir uppringd av Siewert Öholm som vill säga några ord till folkpartiledaren Bengt Westerberg, Det hade ju liksom stämt när hustrun Eva hade svarat i telefon och Siwert Öholm var säker på att han kommit rätt.
Sist konstaterade talmannen och Kyrkoordnaren att de bägge fått brev som egentligen skulle till akademiledamoten och författaren Per Wästberg.
Av någon anledning är namnet Westberg väldigt svårt och många säger Westerberg. Det gör mig ingenting men jag förstår inte varför. Med ett litet leende läser jag att Länstidningen i Östersund slarvar idag när man ömsom kallar talmannen "Per Westerberg" ömsom "Per Westberg".
I höstas var jag på en lunch med bland andra talmannen Per Westerberg. Jag skrämde upp mina kollegor med att jag skulle fråga talmannen om han hade problem med sitt namn. Det var givetvis bara ett skämt från min sida eftersom jag trots allt har en viss förmåga att hantera den naiva spontaniteten när det verkligen gäller.
Döm om min förvåning när jag tar talmannen i hand. Han tittar på min badge och utbrister: -Jag brukar ofta bli kallad "Per Westberg". Jag berättar om min erfarenhet att bli tilltalad Per Westerberg och vårt samtal går igång. Jag drar bland annat historien om när brorsan Bengt blir uppringd av Siewert Öholm som vill säga några ord till folkpartiledaren Bengt Westerberg, Det hade ju liksom stämt när hustrun Eva hade svarat i telefon och Siwert Öholm var säker på att han kommit rätt.
Sist konstaterade talmannen och Kyrkoordnaren att de bägge fått brev som egentligen skulle till akademiledamoten och författaren Per Wästberg.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar